stewe

"Det medeltida England är svårt härjat av Digerdöden. Mitt i denna apokalyptiska värld full av skräck och vidskepelse får den unge munken Osmund i uppdrag att leda den skräckinjagande riddaren Ulric och hans mannar till en fjärran by. Deras uppdrag är att infånga en nekromant - en andebesvärjare som kan väcka de döda till liv igen. Osmund, som slits mellan sin kärlek till Gud och kärleken till en ung kvinna, hittar nekromanten som visar sig vara en mystisk skönhet vid namn Langiva. När Langiva avslöjar sin djävulska identitet och erbjuder Osmund hans innersta längtan, slår hans verkliga resa in på en skrämmande väg..."

På omslaget poserar Sean Bean med svärd och för givetvis direkt tankarna till Sagan Om Ringen... Men låt sig inte luras; istället för episk storslagenhet är Black Death klibbig hjärnsubstans och smutsighet.

Istället för barnängendoftande alver med spetsöron består Black Death fula gubbar med krappiga tänder.

Jag är helfrälst. Regissören Smith har tidigare gjort bra ifrån sig med Creep och Severance men imponerar med Black Death stort. Filmen är inte bara en viktig påminnelse om det religiösa vansinnets mörka historia, utan kan också tolkas som samtida kritik av västvärldens sätt att sprida demokrati till mellanöstern.