stewe

Korpskuggor över heden
Sveper ljudlöst pilsnabbt i spridda flockar
Torr skrumpen ljung
Krasar och går isär, under hästarnas dova steg


En förvriden tall åt väster
De dunkelt ruvande skogarnas horisont i öster
Vi följer stigarna norrut
Där första kornen snö redan fallit, som hagel hårda


Ditt svärd brutet vid hjaltet
Mitt kantstött och fläckat, strimmor röda likt rost
Torulf är ännu med oss
Surrad bakom mig, med sitt svartblanka viskande hov


Du rider med böjd rygg
Som om något inom dig också brustit och gått itu
Det kliar krälar i mitt öra
Låt oss resa en sten hemmavid, rista till minne hans namn