Till Tröst
Blymoln sveper lågt över fält
Åkerjord virvlar; torr och törstande
Allt som inte rötter håller kvar
Skingras av en vild och nyckfull vind
Jag sparkar skrot längs trottoar
Tills det skramlande i diket försvinner
Med pinne i hand går du i kanten
Slår grässtrån och brännässlor till marken
Under järnvägsövergången
Söker vi skydd undan ett skyfall
Långt innan räls bryts loss
och blir till stenig stig där tistlar gror
Du gråter som du alltid gör
Jag lyssnar på regnet som bara faller
Det är hårt på marken
Vi sopar bort gamla fimpar och damm
Jag berättar om ett väldigt träd
Under vars fot aldrig köld och regn oss når
Ett träd med vidsträckta grenar
Vars lövverk ger skugga när solen blir för varm
Du ställer frågor
Ibland kan jag helt enkelt inte finna ett svar
Vi håller händer
Som vi gör när ingen annan är där
Vi skulle vakta horisonten
Mot facklors flammor och mot yxegg skarp
Bevara trädet orört
Aldrig hotas eller harmas så länge som vi finns
Till skyfallet tystnar
Och sista tåget för natten dundrar förbi
Så sitter vi kvar
Berättar sagor till tröst mot tomheten