Singularis
Känt den kalla doften av mylla.
Jag har smakat blytunga moln, fyllda av negativ laddning. Dansat mellan blixtar, känt kraften av miljoner volt strömma genom kroppen. Du kan inte förstå känslan.
Du är ingenting.
Jag har sett över axlarna på ledare genom tiderna. Sett beslut fattats som utplånat miljoner liv.
Fnissande för mig själv såg jag Hitler gråtandes fumla med giftampullen. Jag skrattade och slog mig på knäna när han förgäves försökte ladda revolvern och skjuta sig själv. Han dog krampandes och med nedskitna byxor.
Jag har sett farsoter svepa över landet. Svältande människor som bett för sina liv. Jag har varit inuti sjukdomars väsen. Essensen av en kaosartad molekyls vansinniga begär att överleva och förgöra allt i sin väg.
Döden är ingenting jämfört med mig. Döden är en behaglig vind. Ett vackert smattrande i en segelduk.
Baddandet av en kall pannas feber.
-Ett utdrag från novellen Singularis av Ingemar Roos,
som med osäkrad kalasjnikov åter belägrar författarskapets skyttegravar.
Hähä. Den gamle skäggbilden! :D