stewe

När dammet lagt sig

I alla rummen

Står samma tomglas kvar som i våras stod

Klä mig i svart

Jag tänker aldrig bli

Ett enkelt byte som skiljs ur hjord

I döende staden

Gulrökta skrymslen

Med supandet som tidsfördriv

Det är mitt hem

Vet jag balanserar

Någonstans på gränsen till ett värdigt liv

Jag går i fårorna

Som däckspår plöjt

Hårda av tjäle och kantiga av frost

Passerar Bruket

Alltid öde och tyst

Äts sakta inifrån av råttor och av rost

När allt är utmätt

Tid inte räcker till

Ska jag söka styrka i den mörknande Nord

När tungor förtalar

Lönar lismande lögn

Kan jag ännu känna en brand i mina ord

Brand i mina ord