"I'll leave the world the same way I came into it ... Dirty, screaming and torn away from the woman I love".
Vissa dagar är det skönt med smattrande regn mot rutor och mörka molnmassor över himlen. När man helt skamlöst kan inta ryggläge och frossa i avsnitt efter avsnitt av Arrested Development och Simpsons.
De äldre säsongerna är såå bra rakt igenom. Varje avsnitt strålar av briljans.
Det är desto plågsammare att se de nya säsongerna däremot. Visst blänker det fortfarande till, men huvudanledningen till försämringen är att de nya avsnitten inte har något direkt att berätta, de är mer en uppvisning av mer eller mindre lyckade ideér;
"Tänk om Homer skulle sjunga opera? Tänk om Sideshow Bob är borgmästare i Italien? Tänk om Moes blir en gaybar?" ...och så vidare.
"Dont cry for me... I´m already dead."