Forever Blowing Bubbles
Nej tyvärr, titeln har inte något alls att göra med Michael Jackson och den tama chimpans han hade. Istället syftar det på West Ham Uniteds kampsång som flitigt används i filmen Green Street Hooligans. Filmen är en av senare års "våg" av romantiserade skildringar av nyss stigmatiserade element som till exempel Mc-knuttar i Sons of Anarchy, Skinheads i this is england och våldsamma maffiabossar i Sopranos.
Green Street Hooligans handlar om Matt Buckner som blir kickad från journalistlinjen när man hittar knark bland hans tillhörigheter. Fast Matt (frodo) är såklart oskyldig och beger sig desillusionerad och utan att få tag på sin kringflackande pappa mot London där hans syrra bor med sin nye man med det förträffliga förnamnet Steve.
På ett hastigt och krystat vis blir Matt dödspolare med på Steves lillebror Pete Dunham som är en trogen anhängare av westham och även ledare i deras firma GSE (Green Street Elite). Matt blir indragen i huliganvärlden som är fylld av slagsmål, hämnd och gemenskap och en helt ny värld öppnas för den annars så välartade gossen.
Att GSH är en ovanligt romantiserande film kan möjligen härledas till att den delvis är en amerikansk produktion. De goda huliganerna är alla tvålfagra ynglingar som helt saknar det typiskt brittiska underklassutseendet man annars förknippar med den här typen av film. Det återfinns däremot hos de onda huliganerna i motståndarfirman Millwall, där alla är medelålders fläskiga män med mellanrum i framtänderna. Det hela följer en kär gammal jänkstandard; ju mer osympatisk person desto fulare nuna. Till och med den givne Judaskaraktären Bovver, som är mest osympatisk av de goda huliganerna, hade utan problem kunnat spela xylofon i Mando Diao.
Så i korthet; de onda är verkligen onda - till exempel slår de ned någon för att de pratar för högt på ett fik, de goda är verkligen goda, när de inte är ute och huliganerar så hjälper de små barn att träna fotboll och sjunger sånger på puben. En av dem är pilot också, jag vet inte hur verkligt det egentligen är i huligankretsar, kanske lika verkligt som att en överklasstunnis från staterna släpps in i den innersta kretsen av firman inom någon dag. Sjysst filmat våld och skojiga upptåg från firman gör filmen ändå sevärd, även om den inte har en suck mot huliganmästerverk som Fotball Factory och Rise Of the Footsoldier.
Den filmen ska jag VERKLIGEN inte se. Vill jag se onda mot goda kan jag faktiskt hålla mig till "Matts" förra filmer om en viss ring. Vad är lite fläsk och mellanrum mellan tänderna mot huggtänder och grön hud liksom?
Det intressanta med huliganer är ju dessutom att det kan vara rätt olika personer i samma gäng, från folk som sedan går över till red and white till kockar och familjefäder, i alla fall om vi talar om svenska huliganer. (Sedan beror det lite på vilken tidsperiod man pratar om förstås).