stewe

Jag gick ut med min tequila

Tog en flodbåt söderut

Där som slingerväxter klänger

Och prutande ockraren bor

Jag såg enorma svampar växa

Av sällan skådat slag

I blålila färg, orange och grönt

De smakte bittert beskt

Jag visste att mörkermännen

Här en gång för länge sen gått fram

Förvridna stammars ansikten

Var efter de som ställt sig i deras väg

Avlövad stod skogen stum

Jag famlade bland döda trän

Så vilse i mykologin

Med tequilan sedan länge tömd

Jag rörde sorgsna barken

Kände längst spår som tår i trä täljt

Alla knotiga ögonbölder

De såg tvärs igenom mig och bortom

Utanför skogen fanns en öken

Där väntade en gammal man på mig

I saguarons svalkande skydd

Satt vi och klapp hövding efter hövding

Jag frågade om han var döende

Han ställde samma fråga tillbaka

Vi skulle leva ett tag till

Fast som larver på botten av en brunn

När skymning slutligt kom

Svepte sand och stenjord i skugga

Steg stjärnorna till väders

For som fyrverkeripjäser över skyn