Till En Vän
"Hey! Är du färdig snart?" Jag knackade lätt med fingernaglarna mot toalettdörren; tap-tap-tap. Jag svettades. Anade nog fan vad du sysslade med.
"Om en stund. Vänta lite bara.. Helvete.." Jag gick tillbaka till soffan och tog en klunk öl. Tände en cigg, drog tre bloss och fimpade igen. Vankade en runda. Ut på balkongen. Hett. In igen. Tillbaka till toadörren. Stirrade på den, kunde höra dig andas där inne. Helvetes skit. Gick ut i köket och hämtade en kniv, vred upp låset.
Du såg upp, men snabbt ner igen.
"Fan jag är ledsen. Jag får inte den rätt. Det går inte. Behöver du pissa?" Jag stod kvar i dörröppningen.
"Du kan ju inte sitta här inne med det. Jag trodde du skulle hålla dig ren idag." Gummibandet runt överarmen. Vilken kliché, tänkte jag. Precis som på film.
"Jag får inte den lilla jäveln rätt.." Du grävde med nålen och jag tittade bort, plötsligt yr. "Du måste hjälpa mig."
"Jag pallar inte sprutor. Jag klarar inte ens se dem på teve."
"Hjälp mig med att dra åt då, du behöver inte titta." Jag gick fram men tittade upp i taket. Kände din svettiga hud under mina famlande fingrar. Kanylen i din hand. Det droppade från din näsa, en rännil från pannan och nedåt. Gummibandet slingrade sig mellan mina fingrar, fick inte fäste men drog åt ändå.
"Kom igen då!"
"Men jag försöker ju, den här jävla.." Jag drog hårdare. Sen tittade jag. Den spände inte åt, jag drog fel. Utåt-inte ihop. Slappnade av och spände den ordentligt.
"Så där ja.. Bara en liten stund till.." Jag såg upp i taket igen. Lite spindelväv i hörnet. Till sist var det över.
"Jag fattade nästan direkt när jag såg att du tog väskan med dig in." Vi gick till soffan.
"Ja, det är ju liksom därför jag behöver behandlingen. Har du en öl?" När jag tog burken ur kylen, satte jag den mot min panna. Det svalkade. Mina händer skakade.
"Lägger du upp en dos till mig", sade jag. Du såg på mig hastigt, log snabbt. Redan igång. Vad snabbt det måste gått.
"Ja om du vill. Hur mycket?"
"Äh, fan bara lite. Var länge sen." Jag rev av en bit toapapper. Just då visste jag inte längre varför händerna skakade. Av nervositet eller längtan? Små, vita korn på en pappersremsa. Rullade ihop, sköljde ned med öl. Smakade unket kemiskt i munnen.
"Vi kan inte va kvar här vet du. Jag trodde vi bara skulle supa. Det är inte bra det där." Du bara ryckte på axlarna.
"Det går snabbare än att snorta. Jag bryr mig inte längre. Och det är lugnt att vi drar någon annanstans. Ska vi ut ikväll eller?"
"Vi kan dra ned till puben."
"Öh, jag är black."
"Jag kan bjuda."
"Juste."
"Fast det är ingen brådska, vi kan ju klämma några till här. Det är nog bara ingen bra idé att du är här inatt. Bättre vi är någon annanstans."
Och det var vi den natten. Någon annanstans. Efter puben åkte vi neråt Ängelholm, där vi hämtade upp K och J, eller var han redan med i bilen? Jag minns inte längre vem som körde. Jag minns stoppet vid Statoil, där jag köpte ett tolvpack 3,5% i gryningen. Bayerskt. Hemma hos K spydde jag en brunsvart, klimpig spya. Sedan fick jag skjuts hemåt men du stannade kvar.
Har kvar sista SMS:et ännu; Tack för igår mannen, älskar dig. Nästa gång är det jag som bjuder.
Fast det gjorde du ju aldrig, även om jag trodde dig just då.
Jag minns den gången din tjej fick blåa tänder där i mörkret. Plötsligt var hon bara någon annan, och du skrek högt. Jag minns när vi lyssnade på Bara om min älskade väntar, och du inte kunde sluta gråta. Hur du ville höra den om och om igen.
Jag minns när du tappade kontaktlinsen på ICA och jag minns hur din röst lät i telefon. Jag minns när vi, utan ord men med samma tanke -som en man- välte bordet på snobbstället. Hur vakten flyttade sig ur vår väg och vi gick oberörbara genom dörren, som kungar vidare ut i Halmstadnatten.
Jag minns tiden du bodde hos mig, innan kanylerna och innan strulet. Pantburkar, köttfärssås och makaroner. Jag minns ditt skratt och när du lånade McCormicks slips. Jag kommer ihåg din knäckta näsa i Vallberga, hur vi flabbade åt hela grejen och söp vidare. Jag minns när du såg barnen som inte fanns, i trädet på Violvägen.
JJ 1979-2003