Spermaharen - Boken

Böcker / Permalink / 0



Jag minns hypen kring Killinggänget som något ganska överraskande, Nilecity som braksuccé med den ännu sämre uppföljaren Percy Tårar. Putsar man väck referenser till samtidens artister och kändisar och viss abstrakt pythonhumor så hittar man något typisk buskisartat; nämligen "roliga" dialekter och allsköns "tokig" rekvisita som fundament, kryddat med fula ord.
Ändå sågs Killingarna som nyskapande på sin tid, humorn sågs som "ironi", och de har fortsatts tokhyllas för mediokra rullen 4 nyanser av brunt och krogshower där robban gustafsson fortsatt harkla, hosta och låtsas göra illa sig precis som vanligt. Hahaheho.
Boken Spermaharen är ett hopkok av en humorsajt gänget drev med samma namn. Ett enormt förlustprojekt i IT-hysterins första bubbla, där ingen riktigt förstod vad man skulle använda den nya tekniken till men gärna sköt pengar vilt genom cyberrymden. Det finns poänger och ofta mycket bättre satir än i ovan nämnda teveprogram, (kanske sviker minnet mig) och upprörde på sin tid en del- tex henning mankell som koloniherre i afrika, samt fekjad Fonusreklam- och det kan ju vara roligt även så här i efterhand. Men det mesta funkar inte, iallafall inte om tanken är att man ska lockas till skratt.
Snarare är boken ett dokument över en grupp som stenhårt gått på sin egen hype och tror att interna fniss är detsamma som ironi. Att såpass många miljoner ändå lades på Spermaharen är fascinerande, och ett bevis lika gott som något att mediala ankdammen sverige kan lyfta något halvdant till skyarna på grund av att upphovsmakarna rör sig i de rätta kretsarna och på de rätta ställena. Definitionen nyskapande och cool humor om killinggänget kom i en tid när de och deras fruar/flickvänner befann sig just där.






Till top