"Oh my god, we're a broken home and I'm too drunk and they're to dumb to channel it into art."
Jag avskyr verkligen, verkligen Family Guy. Därför är det förvånande att jag två säsonger in i American Dad konstaterar att jag verkligen, verkligen gillar vad jag ser. American Dad handlar om CIA-agenten Stan Smith. Urkonservativ, vapendyrkande patriot med Bush och Reagan som personliga hjältar. Hans fru Francine är den idealistiska femtiotalshemmafrun anno 2000, som trots sin helylleframtoning har en bakgrund som hårt krökande groupie. Deras dotter Haley är själva motsatsen till sin far i åsikter och framtoning, med peacemärke runt halsen och allt medan sonen Steve (trots sitt namn) är en riktig nörd som diggar rollspel och försöker leva upp till pappa Stans machoideal. I huset finns också guldfisken Klaus, en illasinnade tysk hjärna opererad in i fiskkropp samt förälskad i Francine. Min favorit Roger är en rymdvarelse som en gång räddade Stans liv och göms därför av familjen Smith undan myndigheterna.
Eftersom jag är en stofil gillar jag satiren över de paranoida och fascistoida sidorna av det amerikanska samhället, även om den inte är det mest träffande jag sett. Satiren är också mer framträdande i första säsongen med Stan of Arabia som given höjdpunkt, medan det i säsong två förpassas till sidovagnen framför mer allmängiltig soffhumor. Trots det håller American Dad hög standard bägge säsongern igenom.
Eller för att skaka liv i Ingos legendariska röv-o-meter - fyra ludna raggararslen alternativt tre dove-lena damstjärtar i snittbetyg.
Hahaa. Röv-i-metern gör comeback! :)