Socialismen, min vän
Det finns ett budskap i det vanvett vi ser.
Jag tror verkligen att världen skulle bli bättre om marknaden vore fri. Om varor och tjänster fick skapas och prövas i jämlika möten med konsumenterna. Om folk kunde välja fritt från företag där alla fick samma möjligheter att nå ut med nya ideér.
Men marknaden får inte vara fri. marknaden styrs av de krafter som kan styra den, finanskapitalet söker monopol och kontroll, pengarna söker snabba börsuppgångar och problemet med vanvettet är att politiken samtidigt säger att den inte ska styra marknaden för att den borde vara fri. Det är som om du som förälder står och tittar på när grannen spöar dina barn eftersom du är emot våld.
Johan Ehrenberg känns som en frisk fläkt mot cynism och pessimism, det är svårt att inte bli inspirerad av hans tro på den enskilde medborgaren och möjligheterna till förändring. Boken pendlar mellan knivskarpa analyser, möten med motståndsmänniskor som överlevde francoregimen, vardagsnära kåseriliknande betraktelser och en grundinställning att demokrati utan socialism är en demokratur som gynnar fåtalet och inte folket.
Boken riktar sig inte bara mot nyliberalism och bankvälde utan är lika mycket en känga mot den moderna arbetarrörelsen, facket och liknande stagnerade organisationer som i saknar framtidsvisioner. Liksom mot läsaren, mot passivitet och förljugenhet. Trots att Socialismen, min vän har elva år på nacken känns den aktuellare än någonsin.