Tribut
Det rinner ur ditt dricksglas
En stilla rännil över bord
Såsom sand igenom timglas
Eller kloakvatten under jord
Dom bröt ned dig till slut
Sista vändan hittade dom rätt
Hydran krävde sin tribut
Och aldrig äter den sig mätt
Din nacke som av bördor knäckt
En blick vild nu tämjd och trött
Det märks på din andedräkt
Att något därinne gått och dött
Är det vänskap eller feghet
Att hålla fast där inget finns kvar
Jag fyller ditt glas som mitt eget
Fast jag egentligen saknar den du var