Dubbeltänk
För en tid sedan hade topphönsen i natosammanslutningen bakom bombningen av Libyen ett Stormöte om Libyens framtid. . Svensk media rapporterade tjänstvilligt och underdånigt som sig bör. Det gav faktiskt ett visst intryck av öppenhet bakom flygräderna över Tripoli, det var tydligt att kakan smidigast på förhand skulle delas upp.
När gamle kadaffen slutligen slaktades på öppen gata, utropades en seger för demokratin. Även om det var en seger för västligt baserade ekonomiska intressen och deras rebellallierade, talades det om seger för Libyens folk.
När grekiska folket genom sitt enda maktmedel - gatudemonstrationer och masstrejker- får sina makthavare att fega ur på sparkraven är det däremot katastrof och total panik över att demokratin, dvs vad folket vill och inte bankerna eller EU, har en möjlighet att bestämma utgången.
Sällan har propagandan varit så, tja om inte rasistiska så etniskt nedlåtande, som när det gällt den framväxande krisen i sydeuropa. Det har talats om ett system av fiffel bland arbetarklassen, hur de där nere inte kan sköta sin ekonomi, eller som Scanias VD Leif Östling sade i Agenda; "Såna är dom, Grekerna", menandes att norra Europa har bättre ordning på skiten. Tydligen gäller inte det före detta Ekonomiska Undren Irland, Baltikum eller Island som alla strimlats och ruinerats av finanskrevader.
Islänningarna gjorde ju just det som grekerna är på väg att göra: de störtade parlamentet och folkomröstade om huruvida medborgarna var skyldiga till att betala ockerräntor på bankpyramidernas kollaps. Bland annat Sverige var delaktiga i att frysa utlåning till Island och liknande ekonomiska sanktioner därefter. Hur det gick sen vet vi inte, media pratar inte om Islands ekonomi längre, lika lite som de pratar om kärnkraftshaveriet i Japan.