I Dödsskuggans Dal

Serier / Permalink / 2





Äntligen inkom del 3 av Theos ockulta mysterier, och vete satan om det inte är bästa hittills. Den känns både blodigare och mörkare, bägge kriterier som i sedvanlig ordning ger extra pluspoäng. I I Dödsskuggans Dal har Theos vän Max besatts av en riktigt illvillig ande som hänger upp katolska präster i taket utan problem och viskar hemligheter ingen egentligen vill höra. Theo och Helga dras alltmer in i kamp mot tiden, då Max riskerar att stryka med om inte en lyckad fördrivning av anden sker.




Albumet är en samling av alla korta Theoberättelser som tydligen publicerats lite här och var, fast genom Max besatthet på ett strålande vis binds samman, då demonen envisas med att dra upp berättelser ur Theos förflutna. Theo går ronder mot varulvar, Näcken, Golem, får hjälp av Tor (jepp, han med åskan) i kamp mot jättar, samt möter gastar och lovecraftianska tentakelodjur. Trevliga blinkningar till välbekanta scener ur skräckfilmens värld samt lyckas med den där enastående mixen av mignola och hergé som är Skogängs egen, gjorde det hela till en av de trevligaste läsupplevelserna jag haft på ett tag.












#1 - - Pål Eggert:

Jag blir liksom lite sådär när det är en björn som mest ser ut som en hawaiinalle i huvudrollen, men jag kanske är fördomsfull. Nu har du skrivit så lovvärt om de här serierna att jag känner att jag måste ge dem en just chans. Får kolla in den på bibblan helt enkelt.

#2 - - S:





haha, jag hade antagligen tänkt detsamma=)

Men jag tror du kommer att gilla den. Har själv läst alla delarna genom bibliotekets förtjänst, men ska införskaffa dom bara kvällens lottorad går in.

Till top