Dikt och Rim / Permalink / 0

 





Ur diset
Gråstammar sträcks mot himmel
Isburet klippblock
skrovligt sprucket
Av rimtursa slägga slaget itu


Du är inte den jag tror du är
Din hud är kall
Ett unket kärr
Din mun som brännjärn mot min


Dimslöja sveper spindelväv
Lämnar droppar 
kvar i spunnen tråd
Glimrande
I det obevekliga morgonljuset


Mina fingrar längs din rygg
Maskäten svampig bark
Ta mig med dig
över lavad sten
genom igenväxt snår bortom stigar






 

Till top