Season of the Witch
"You can take Ron to the bank even when he’s wearing what appears to be
a fur tent and has borrowed bigfoot’s hairstyle"
Så här står det på omslaget:
Korsridderna Behmon och Felson återvänder från orientens stridsfält bara för att finna att deras hem har ödelagts av en ny fiende, pesten.
Korsriddarna heter det väl ändå? Sen är de inte alls hemma när de stöter på pesten utan på väg hemåt.
En ung, kvinna anklagas för att vara häxa och ligga bakom sjukdomen.
Jag vet inte hur nödvändigt det där kommatecknet är.
Motvilligt åtar sig de båda korsriddarna uppgiften att föra henne till ett fjärran kloster där hon ska renas från helvetets ondska. Men de verkliga farorna gömmer sig inte bakom häxburens galler, utan i den pestplågade världen utanför!
Nej det där sista stämmer inte, med risk att avslöja för mycket är det bakom häxburens galler som faran finns.
Jag är ju lite välvilligt inställd till såna här svärd-och-svartkonst-filmer, så även den här gången och lät mig väl underhållas under de föredömliga 90 minuterna. På plussidan hamnar såklart Ron Perlman liksom de uppsvällda och pestridna liken som var ovanligt lyckade på ett makabert vis. På minussidan hamnar stämningssabbande CGI-effekter samt den bitvis pompösa styltiga dialogen, fastän det hör riddargrejen till. Att sen höra en demon (faktiskt vagt påminnande om den i The Golden Child från ´86) inte snacka med nån speciell demonröst utan mer som en lite förkyld vanlig snubbe var inte helt lyckat.
