stewe

Senare år har det ju kommit en hel våg av så kallad Pagan Metal. En subgenre där det händer att banden drar fram flöjter, nyckelharpor och klär sig i djurhudar. Gamla Unleashed var desto tidigare att sjunga om vikingar, utan att för dens skull klä sig i annat än i typisk dödsmetalluniform; jeans, skinnjacka och bandlogoförsedda T-tröjor. Och fortsatt piskats brutal metal i maskingevärshastighet utan att snegla ens det minsta åt Orsa spelmän.
Detta gäller också på senaste given As Yggdrasil Trembles, en skiva jag lyssnat in mig på först nu - över ett år sedan den släpptes. Anledningen att den lades i malpåse efter införskaffande var att jag var ganska mättad på Unleashed efter att ha införskaffat stora delar av albumkatalogen på kort tid.
När jag nu återknyter bekantskapen upptäcker jag att det är en solid platta med försök till ett tema runt annalkande undergång, även om den inte når upp till vare sig Midvinterblot eller Hammer Batallion som favoriterna heter. Det är den vanliga mixen av; vi är unleashed och kör på i vårt eget race, Gud och kristendom är skräp, och såklart vikingatiden rockar fett.
Däremot blir jag lite peppad av att höra att bandet nu låst in sig i studion för inspelningen av nästa platta, som de enligt uppgift slipat 7 år på. En konceptskiva som ska vara something never been done before. Det innebär troligen inte något större avsteg från formeln när det gäller Unleashed, men nyfiken blir man allt.