Jan Hjälte

Allmänt / Permalink / 5





För en tid sen lanserade allas vår Janne sin nya roman Brobyggarna - och väckte rimlig (för alla utom janne själv) frågeställning kring hur mycket man kan vinkla historien och ändå hävda att det är faktamässigt korrekt.
Enligt Janne var tyskarna Goda Kolonialherrar; De var humanister, läkare, medan engelsmännen var barbarer och slavdrivare, en tes han framförde i tex Babel och fick Jackie Jakubowski att reagera med det här.

Redan tidigare har ju Jan kritiserats för bristande historiekunskaper i tex Arn-sviten och tillhörande kalkonen Arns Rike, som var en teveserie där Guillou åkte omkring i en tv4-bil och drog lösryckta påståenden som skulle bevisa att hans riddarfiktion bör kallas historia. Janne blev som vanligt pompös och sne när riktiga historiker hade fräckheten att såga teorierna kring hans korsfarande alter ego.


"Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader."
- Jan Guillou & Västergötlands museum


Det behövs väl knappast någon Jackie för att ana att ingen nation var en god kolonialhärskare, men å andra sidan är nog inte heller det Guillous huvudsyftet med sin historiska roman. Det är istället att lyfta fram sin egen släkt som hjältar, och i förlängningen därmed sig själv, vilket är en röd tråd genom hans författande. Hans egen syn på sin roll i samhället förutsätter att hans egen släkt innehar en central roll när han ska skriva 1900-talets historia. I Brobyggarna är det Guillous farfar som hittas uppfluten på strand, efter att ha blivit torpederad för typ fjärde gången i första världskriget. Låter troligt.

Janne har ju redan tidigare gjort försök att göra sig själv till hjältearketyp. Till exempel berättas det i en av Hamiltonböckerna hur Guillou och Leif GW Persson(!) spöar upp ett gäng ns-skinheads på väg hem från krogen. Det är inte hundra procent bevisat, men jag gissar att det mest utspelat sig i Jannes huvud.
Tror också, men är inte säker, att han skrivit in sig själv som actionhjälte i en teveserie som gick på tv4.

I Ondskan berättades den otroliga historien om hur pennialism på privatskolan Solbacka -där det bland annat var okej för de klena överklassbarnen att komma hem på lovet med sår i pannan efter spetsiga saltströare- och där Guillou själv blev skolans obestridde asfaltskämpe genom att spöa alla styggingar och rädda en tjock kille som höll på att mobbas ihjäl. Det gick senare inte så bra för tjockisen, om man ska tro janne;

Jan Guillous gode vän och rumskompis, filmens Pierre, klarade inte av livet på Solbacka. Han lämnade skolan.
Vet du vad som hände med honom?
- Många år senare stötte jag på honom av en slump. Då sålde han kakor från en liten van.






#2 - - Emma:

Märkligt drag att frivilligt försätta sig som ensamt vittne med historier som alla motsätter sig. Bryr sig folk om ett verk är självbiografiskt eller ej, eller är det bara för hans egen skull?



fattar inte vart folk får sina anlagshistorier ifrån. Halva släkten tjatar om vårt "vallonblod" på varje sammankomst, det spelar ingen roll hur många släktforskningar som motbevisar dem

#3 - - S:



E-J;

nej det där är märkligt.

Och folks benägenhet att glorifiera släktingar, som att deras eventuella stordåd skulle säga nåt som helst om ättlingen.



Lite som med reinkarnation, det är aldrig;

"Jag var dyngfarmare 1364 och dog av en speta i fingret innan jag fyllt 24",

utan det är alltid;

"Jag var thutankamons älskarinna och styckades av en intrigerande överstepräst!"



#4 - - Emma:

Haha! ^^ Har inte forskningen kommit fram till att neandertalare och cro magnon korsförökade sig och att alla som lever idag har en mindre procent (typ en) neandertalarblod i sig, det hörs det inte många pip om :p

#5 - - S:





Haha, det visste jag inte! Fast vi är nog några stycken som har mer än 1%.

Ouggga-bougga!

Till top