Höstlig
Åter faller löven från gråspräckt dyster himmel
I leriga gympadojor går jag
Med samma tomma rim ännu en höst
Om jag visste varför jag skriver
Jag undrar vad det hjälper att skrika högt
När man inte har nån röst
Om jag ska vara ärlig vännen
Så kan jag inte minnas
Senaste gången vi på allvar kyssts
Allt det innerliga
Närgångna och förtroliga
Är så länge sen fast det känns som nyss
Jag följer barnen
Till skimrande sagovärldar
Rusar genom parken på drakjägaräventyr
Om natten far fingrarna
Fritt över tangenterna
Och var de landar är det inte längre jag som styr
Vem mår skit
Jag trivs bäst i ensamheten
Kanske är det vi mist något ingen av oss saknar
Jag ville bara skriva nåt
Som skulle kännas
Slå dig ur din slummer tills du vaknar