Fantasy Noir
"I am Monzcarro Murcatto, daughter of Jappo Murcatto, and this is my brother Benna, and we are fighters. Can you find work for us in your company?"
Cosca frowned at her, and the black-skinned man shook his head.
"We need men with experience of war. Not women and boys." He tried to move here away with his arm.
She would not be moved.
"We´ve experience. More than these scrapings."
"I got work for you", sad one of the farmers, made bold by signing his mark on the paper.
"How about you suck my cock?"
He laughed at that. Until Monza knocked him down in the mud and made him swallow half his teeth with the heel of her boot. Nicomo Cosca watched this methodical display with one eyebrow slightly raised.
"Sajaam, the paper of engagement. Does it specify men, exactly? What is the wording?"
The notarie squinted at a document. "Two hundred cavalry and two hundred infantry, those to be persons well equipped and of quality. Person is all it says."
"And quality is such a vague term. You, girl! Murcatto! You are hired, and your brother too. Make your marks."
She did so, and so did Benna, and as simply as that they were soldiers of the Thousand Swords. Mercenaries.
The farmer clutched at Monza´s leg.
"My teeth."
"Pick through your shit for them", she said.
Nåväl, det tog ett tag att smälta att man till sist kämpat sig igenom de sexhundra sidorna och vara sugen på att skriva något om det. Det blev några böcker i ett uppehåll nånstans i mitten av boken, men med hjälp av sporadiskt bussläsande; hipp happ bara två månader senare kunde jag lägga ifrån mig Best Served Cold. När jag var yngre var det bästa jag visste att kånka hem en tegelsten från bibblan och sträckläsa. Nu för tiden avskräcks jag för det mesta och när jag väl ger mig i kast med mastodontverk är det sällan jag anser att tygen håller för den uppsvällda formen. Så ännu en gång.
Jag är väldigt förtjust i Abercrombies fantasyvärld, med en rejäl skopa Sword and Sorcery som motvikt till episka frälsarsagor och kartrunkande världsbyggen. First Law-trilogin är något av det bästa jag läst i genren, alla kategorier.
I Best Served Cold återfinns en del karaktärer från ovan nämnda trilogi, och den osentimentala synen på konungadömens krig och käbbel känns mer än väl igen. Samtidigt är det en enkel hämndhistoria som snarast vill utforska karaktärerna och sättet att skriva hårdkokt dialog. För det mesta är det underhållande, även om det inte håller i längden och karaktärer som Murcatto, Friendly och Cosca är briljant tecknade. Men de är inte tillräckligt intressanta för 600 sidor, speciellt inte Cosca, som man redan fått sin beskärda del av i First Law. Att flera av huvudpersonerna funderar kring samma teman; vedergällningens baksida, krigets urlakade moral och dödens slutgiltighet gör att de alltmedan sidantalet växer känns alltmer snarlika varandra.
Att hämndberättelsen mest är en ursäkt för råbarkad karaktärsskildring och blodbestänkt filosoferande blir snart uppenbart. Att magin i mångt och mycket övergetts framför utdragna svärdsfajter och bataljer gör att det mesta för min del flyter ihop, speciellt så här någon månad efter avslutad läsning.
Länge kände jag att resan är mer än halva nöjet, men någonstans efter sidan trehundra tappade det resonemanget alltmer i kraft då det blev alltmer uppenbart att slutdestinationen var delvis förutsägbar och dels inte intresserad mig ett smack. Långt från det febrila sidvändandet för att läsa om Gloktas krämpor i trappan upp till överinkvisitorn eller Niofingrars bärsärkargångar….
Men jag härdade ut, och nu får Joe ligga i malpåse ett bra tag framöver.
Ah, Abercrombie. Jag har fortfarande sista sjättedelen av Första lagen kvar. (Har läst dem på svenska, där en bok blir två.) Den borde jag ta tag i!
Btw, du har väl sett att han kommer till Kontrast i höst? reklam reklam ;) http://kontrast2012.se/