Det narrande skenet
Vad står oförstörbart i en föränderlig värld
Monumentala minareter och Sions skyhöga människomurar
Bön ropas för långa knivar och krökta svärd
Alla blänger på varandra genom gallret på sina uråldriga burar
Ögat lockas av kattguld och tingeltangel
Där verkar mörkermän i skydd av det narrande skenet
Under praktfulla kåpor rasslar rangel
Falska ända in till märgen; så falska ända in till benet
Hör du avgrunder åter till oss ropar
Sörjans ånger upp i synen då illbrygd mixas och bryggs
Det går ett spöke genom Europa
Kan du inte känna dess beniga fingrar längs din rygg