stewe

Efter jag senast var på besök hos Sons of Anarchy har jag sett såväl alla säsongerna av The Wire, Mad Men 4 och två säsonger Game of Thrones. Efter sånt grundligt genomfört hantverk är det ärligt talat lite sisådär att vara tillbaka i Charming i säsong 3. Bortskämd av högkvalitativ underhållning, vilket skämt.

Men  trots att jag gillar karaktärerna och outlawmentaliteten så retar det mig när det slängs in en omotiverad actionscen redan i första avsnittet. Det luktar liksom gammal Knight Rider med veckans biljakt eller veckans drängfajt. Det signalerar att man inte litar på sin publik, eller att man inte anstränger sig nog för att få actionsekvenserna att ha ett samband i handlingen. På samma sätt retar jag mig fortfarande på de stora och små detaljerna; att kirurgen Tara sköter allt från pediatrik till allmänna sköterskeuppgifter på sjukhuset. Att Gemma nästan lyckas tjuvkoppla en stadsjeep. Att knuttarna kan ha pistoldueller på torget, banka folks skallar till gegga i trottoaren och sen på sin höjd sitter en natt i kurran. Samtidigt som federala snuten ska föreställa vara dem i hälarna.

Just i dagarna såg jag en intervju med en av upphovsmännen till ovan nämnda The Wire, som angående karaktären Omar Little förklarade att han blev något av en mytologisk figur, likt en gammaldags westernhjälte, just för att tanken var att medvetet glorifiera honom.

 Han var den enda som stod utanför systemet i serien, den enda som inte var bunden till institutionerna. Gemensamt för de andra var att de ingick i hierarkier, som oavsett hur goda intentionerna var inledningsvis, bröt ned deras förhoppningar i unkna kompromisser där människovärdet och möjligheten till förändring obönhörligt kränktes.

I Sons of Anarchy vill man bara glorifiera och göra en cool actionserie, det funkar tack vare karaktärer och gängmiljöns inneboende underhållningsvärde, men inte så mycket mer tyvärr.