Noam Chomsky - En politisk biografi
När "Kommunism" används i amerikansk propaganda är det enligt Chomsky ett vidsträckt begrepp som "inte har mycket att göra med sociala, politiska eller ekonomiska doktriner men däremot har en hel del att göra med den rätta förståelsen för vars och ens plikter och funktioner i det globala systemet".
[...] I och med Sovjetunionens upplösning kanske nya skällsord måste ersätta detta användbara ideologiska vapen. Ett lämpligt ord är "terrorism"
Inte illa siat, med tanke på att boken skrevs i efterdyningarna av murens fall och publicerades ´97.
Problemet med den här "Politiska Biografin" är att upphovsmannen Milan Rai inte är så lite underdånig mot Chomsky. I de fall han tar upp kritik mot Chomskys idéer och slutsatser, gör Milan oftast sitt bästa att förklara hur fel kritikerna egentligen har och hur rätt Chomsky har. Istället hade han vunnit på att bara redovisa kritiken, liksom Chomskys invändningar och låtit läsaren själv bilda sig en uppfattning om vem som framstår troligast och argumenterar bäst.
Överhuvudtaget skiner hjälteglorian alltjämt, med valda nerslag i Chomskys uppväxt och bakgrund där han godhjärtat ställt sig mot förtryck och hjälpt sina medmänniskor. Nu tror jag ju knappast att något av det är påhittat eller överdrivet - jag håller själv Chomsky högt- men lik förbannat har jag svårt för glorifieringar och hade önskat någon slags motbild. Alla lär ju knappast älska honom.
"Problemet är att när man pressar ner folk till en ytterst utarmad nivå finner de inget uttryck för sin förtvivlan, de blir inte politiserade. De försöker överleva. Om detta händer med en väsentlig del av befolkningen skapas en potentiell grogrund för ett fascistiskt samhälle."
Detta utgör en speciell risk i Förenta Staterna som har en synnerligen avpolitiserad och splittrad befolkning. Chomsky hävdar att i Förenta Staterna är fascistiska värderingar "redan djupt rotade i allas medvetande".
Samtidigt är det väldigt lyckad sammanfattning om Chomskys arbetssätt, livsåskådning och informationslagring som jag ändå rekommenderar. Även om man läst en hel del av Chomskys böcker - och ja, han har minst sagt en tendens att upprepa sig- ger boken en effektiv översikt. Att det tex var såpass infekterat i debattartiklarna kring fallet Faurisson och Chomskys försvar av hans yttrandefrihet, visste jag bland annat inte.
Att det är något som inte står helt rätt till med den här sortens vandrande datorhjärnor, är måhända en annan fråga. Ju mer jag återkommit till Chomsky senaste åren, börjar hans ständigt rationella och välformulerade svar på samtidens motståndskamp och propagandagranskning låta alltmer autistiskt fokuserad. Ständigt förkastar han det fantasifulla, till förmån för vad han anser är "äkta" och "meningsfull" kreativitet; nämligen forskning och informationssamlande. Han har jättesvårt att se nyttan med att kasta bort sin tid på idrott och läsa Stephen King, och bland annat där krockar ju våra synsätt kan man säga.
Ha ha, datahjärnor. Hmm, alla har sina begränsningar.
Annars gör ju Rai en ganska bra sammanfattning, som du själv säger.