Skandinav
Vet att du hör hemma just här
Vilse i gränsbygderna där som kriget äter fronten
Karghetens spruckna häll
Den väldiga fjällkedjans bistra grin mot horisonten
Du äger synen att se bortom
Det som dimhöljda tundror håller dolt
Du har fostrats mot städet
Med varje obönhörligt hammarslag du tålt
Lagbunden och loj av sprit
Sänk till bottens djup allt det där som läggs dig till last
När barnen normaliserar
Mitt i vindtunnelns orkanöga; håll hårt, slå först och stå fast
De har dig färdigmallad och klar
I trångsynta byn blir hånfulla flinen allt flera
Då morgondiset gryr grått
Jobba för att leva och aldrig tvärtom mera
Tillhörighet jordnära inte hudnära
Tätt efter varje steg ekar trampet av fallna krigares fötter
Vad som binder dig till landet
Känns ibland som blytunga kättingar och ibland som rötter