Skinnerbox
Jag kan alla genvägarna
Har flexibilitet nog att anpassa mig
Ändå kallar du mig lurad
För att jag har lärt mig nåt till skillnad från dig
Jag har lärt mig följa lydigt
I den labyrint mina herrar byggt
Livet är ett enformigt sökande
Så inrutat och tryggt
En reflex betingad obetvingad
Hela våran värld är platt och inte rund
För allas fromma konsensus råder
Ingen sätter nålstygn till min mun
Den som inte finner vägen
Mellan sicksackmönstrets murar
Får ensam trampa hjulet
Gömd i nedre planets burar
Varför skulle jag ifrågasätta
När ljuset kommer och när det går
Jag är säker där finns ett syfte
Mer komplicerat än du och jag förstår
Jag anger så villigt mina vänner
Som den råtta de gjort mig till
I den inglasade boxen trivs vi
När alla gör som man ska och inte som man vill
Daidalos som en arkitekt och Gud
Vi förlåter systemets dess tjurskallighet
För en söt liten sak på färden
Förlorar vi oss åter i total tacksamhet