Undead, unfriendly and unstoppable
He said rock and roll belongs to me
Don´t want no other kind
Piss on the rest
Its gutless crap for sheep all deaf and blind
They´ve pussified the most of it
And called it many things
But now I give you purified the songs the hellbound sings
Don´t want no other kind
Piss on the rest
Its gutless crap for sheep all deaf and blind
They´ve pussified the most of it
And called it many things
But now I give you purified the songs the hellbound sings
Gemensam nämnare för mina favoritmusiker, oavsett genre, är att jag tycker mig finna en ärlighet i uttrycket. En övertygelse om att spela sin sorts musik på sitt sätt, att stolt stå för vad man brinner för. Är det sedan stockholmska Oi-band, Polsk dödsmetall, knarkare från Los Angeles bakgator eller hembräntsosande haparandafinnar är oviktigt i sammanhanget. Ombyte förnöjer som man brukar säga.
The Meteors are proud to be the only pure psychobilly band ever.
Their songs are inspired by their personal experiences and interests;
Horror, Perversion, and Death in general.
They list their hobbies as motorbikes, rock'n'roll, and burying the living,
and their heroes as Michael Myers, Charles Manson and the guy who shot John Lennon.
Their songs are inspired by their personal experiences and interests;
Horror, Perversion, and Death in general.
They list their hobbies as motorbikes, rock'n'roll, and burying the living,
and their heroes as Michael Myers, Charles Manson and the guy who shot John Lennon.
Därför blir jag smått lyrisk av att hitta nedanstående intervju med favoriterna Meteors frontman P. Paul Fenech. För han är verkligen sådär obrydd om hur han eller hans musik må uppfattas. Det är tydligt att han inte har något att bevisa för någon. Under den coola ytan märker man att där finns en besatthet, en manisk ådra som eldas på av flitigt substansbruk.
Likt Psychobillyns svar på Lemmy har gubben aldrig saktat ner, aldrig vuxit upp och aldrig kompromissat med det rebelliska. Och liksom alla motörskallars farfar lyckas Fenech hålla hög standard trots hisnande produktivitet. Förutom de över tjugo Meteorsplattorna har han under beteckningen The Legendary Raw Deal gjort något mjukare, nästan countryliknande musik samt hostat ur sig ett antal soloskivor.
Likt Psychobillyns svar på Lemmy har gubben aldrig saktat ner, aldrig vuxit upp och aldrig kompromissat med det rebelliska. Och liksom alla motörskallars farfar lyckas Fenech hålla hög standard trots hisnande produktivitet. Förutom de över tjugo Meteorsplattorna har han under beteckningen The Legendary Raw Deal gjort något mjukare, nästan countryliknande musik samt hostat ur sig ett antal soloskivor.
Länk till en läsvärd Intervju
ett tips
http://www.youtube.com/watch?v=L9WKJy_TZqs&feature=related