Marvelous
Från att ha varit huvudpersoner i respektive filmer har här några av marvels mest bekanta superhjältar sammanstrålat i Avengers, under den inte helt obekante Joss Wheadons ledning. Jag har tyckt Marvel-filmatiseringarna varit helt okej i det stora hela, men med Avengers blir det verkligen fullträff. Fast jag haft svårt för Iron Man-filmerna på grund av Tony Starks personlighet, funkar karaktären kanon i Avengers som kontrast till de andra.
Den stora överraskningen är dock att Hulk lyfts fram ur skamvrån och kanske för första gången skildras på ett sätt som gör barndomens serieupplevelse rättvisa. Och den lilla kritik jag har är att det lätt blir för mycket teknik- och pryluppvisning för min smak, medan det säkerligen rycker mången fandomförhud.
De moraliska frågeställningarna känns igen från klassiska marvel, liksom övertygelsen att lägga ego och interna motsättningar åt sidan för att åstadkomma något gott. Se bara dialogen mellan Black Widow och Loke eller bråket mellan Captain America och Iron Man, fullständigt gnistrande. I Avengers är det fel att människor far illa, och omvärlden är inte bara en kuliss för superhjältarna att fixa välkoreograferade slagsmålscener framför. Något som inte alltid varit lika självklart som det låter.
"I Avengers är det fel att människor far illa, och omvärlden är inte bara en kuliss för superhjältarna att fixa välkoreograferade slagsmålscener framför. "
Whedon har på många sätt lyckats fånga Marvelsuperhjältar när de är som bäst.