Femårsjubileum
"You do the math..."
Först en hälsning och en kall bärs till eldsjälen bakom Eskapix: Henrik Holmström. Hoppas du fortsätter din mission för fulkultur och förvridna fantasier ett bra tag till. Och eftersom det är snudd närapå 5 år sen min första publicerade novell så kör jag en koll i backspegeln.
Debut... Och den andra novell jag någonsin skickade in om jag minns rätt, och tveklöst den allra första till Eskapix. Ryggont var den enda novell som blev kvar när jag tog upp skrivandet igen efter ett uppehåll av barn och studier. Jag vill minnas att det var den första novellen jag skrev rakt upp och ner utan att våndas eller krångla till det för mycket. Fick äran att dela sidor med CJ Håkansson för första gången.
En novell som liksom sin föregångare var jävligt dåligt redigerad och korrekturläst såhär i efterhand. Men samtidigt en berättelse som visade på vilja att gå åt betydligt dystrare håll än debutnovellen. Många av de där novellerna jag skrev då, för det mesta opublicerade, kretsade kring barn och föräldraskap. Så även den här.
Nemesis Divina- Eskapix 7/09
Här hade Eskapix gått igenom ytterligare en metamorfos, från tjock volym till till tunnare variant. Det här är nog den som mest påminner om en serietidning med häftad rygg och allt. Synd, mitt eget favoritomslag annars, av konstnären Mia Mäkilä.
Jag skrev först ett krystat bidrag till den här volymen som blev grundligt och välförtjänt ratat av lektören Miri. Jag hade lösryckta fragment av Nemesis Divina liggande, den var egentligen ingen sammanhållen novell utan något jag skrev av mig frustrationer på. Jag fick ihop bitarna och blandade friskt Dante med väsen ur den nordisk mytologi, vilket funkade.
Jag skrev först ett krystat bidrag till den här volymen som blev grundligt och välförtjänt ratat av lektören Miri. Jag hade lösryckta fragment av Nemesis Divina liggande, den var egentligen ingen sammanhållen novell utan något jag skrev av mig frustrationer på. Jag fick ihop bitarna och blandade friskt Dante med väsen ur den nordisk mytologi, vilket funkade.
Här hade Eskapix inte bara återgått till limmad rygg, utan också startat om från 001 igen. Har ett ex av den här volymen signerad av Mia Mäkilä som gör ännu ett höjdaromslag, denna gång där det pissas på den amerikanska drömmen. Köldfödd var en berättelse som kom till mig redo och klar, men fick stanna i huvudet i flera veckor innan jag väl knackade ner den. Det var få omskrivningar eller ens tillägg, vilket gjorde att jag kunde lägga desto mer krut på redigeringen. Lades först upp på bloggen då Holmström tyckte den var för lång för Eskapix, men trycktes senare ändå.
Parabellum- Eskapix 5/11
Jag hade kanske lite skrivkramp under år tio? Inte så värst tror jag, snarare nybliven förälder igen. Jag medverkade i två volymer med några rader lyrik men låg annars på latsidan. Eskapix hade för övrigt hittat tillbaka till en skön form med hårda pärmar och snaskiga tabloidrubriker.
Parabellum var min ansats att ge mig på något hyfsat nytt med mer action och lemlästade kroppsdelar, men det blev väl kanske som det brukar bli. En novell som skrevs snabbt med The sea came in at last av Vader på repeat. Men som jag sedan formulerade om och redigerade ett satans antal gånger, aldrig är man nöjd.
Spår i snö - Eskapixbok 2012
För att göra det ännu mer förvirrande står det alltså en 1:a på den här volymen, meningen var att med ny layout än en gång kickstarta Eskapix fast denna gång som bokserie.
När jag och Ingo tog djurvagnen norrut 2010 för att stråla samman med författargänget var det just Spår i snö som en viss CJ på balkongen försökte övertala mig att skicka in till Eskapix. Nog var jag ganska drucken, men att det skulle ta två år innan jag väl fick iväg den är väl segt även för mig. En novell som skrevs av sig själv på det där konstiga sättet det blir ibland, och vars titel borde varit Stalaktit och ingenting annat.
Här har Eskapix funnit sin egentliga form, och så mycket trevligare med en titel på varje antologi istället istället för numrering. Det var mitt i sommaren när jag skrev Blodsbunden, jag satt i ett svalt källarutrymme för att undkomma en värmebölja. Berättelsen växte fram via dunkla associationskedjor och där den enda pausen bestod i att jag rotade fram Fredde Wadlings version av Blott en dag för att komma ihåg hur fan texten gick.
Ett fantastiskt omslag. Skepnadsskiftare är en novell som liksom Köldfödd fanns i skallen färdig och klar ett bra tag innan jag fick mig själv att väl få den på nedskriven. Jag gjorde det under en natt och gick sen till jobbet och en arbetsdag där man knappast kunde beskyllas att vara på topp. Men som en kompensation behövde novellen inte mycket redigeringsarbete heller när det väl var dags för det.
En slags fristående uppföljare till Parabellum. Det var egentligen aldrig meningen att det skulle bli fler berättelser med Benjamin Albrektsson, men när berättelsen kom till mig var det självklart att det var han som skulle spela huvudrollen. Huruvida det blir en tredje vända till det ockulta kriget är däremot mer tveksamt. Åtminstone i skrivande stund.
Brinn era djävlar! Brinn!
Liksom flera av de andra böckerna finns att köpa hos Eskapix
Hur hittade du Eskapix?
Haha, gillar när red. med Kadaverlandet startar eskapixnumreringen bäst, så att antologierna har två nummer, det hade gjort mig tossig om jag inte haft boken som kunde förklara vad som hände där:D