Tyrannosaur
Regissör Paddy Considines långfilmsdebut handlar om Joseph som lever ensam och arbetslös i den nedgångna utkanten av Leeds, ett söndervittrat samhälle där hans okontrollerbara vredesutbrott och accelererande krökande fungerar som en allt brantare spiraltrappa mot undergången.
Av en slump stöter Joseph på Hannah när han tar sin tillflykt till den kristna välgörenhetens secondhand-butik. Också hon bär på smärtsamma erfarenheter som hon gömmer under självuppoffringar och skamfyllt supande. Bakom hennes radhusfasad döljer sig destruktiva hemligheter.
Nu har jag ett gott öga till brittisk socialrealism överlag, men ändå är det något långt mer än så som gör att jag på senaste tiden ofta återkommit till Tyrannosaur som gångna årets kanske mest brutala film och då räknar jag inte brutalitet i mängden blodstänk eller våldskvantitetet.
Det är fascinerande hur huvudpersonen Joseph kan framstå så pass sympatisk trots vidriga handlingar och långt ifrån trevliga sidor. Kanske beror det på att Peter Mullan genom sin rollfigur lyckas förmedla ett släktskap med alla de som burit runt på för mycket ilska för sitt eget bästa. Lägg därtill att Olivia Colman, mest känd för the office och lättsammare film, antagligen gör sitt livs roll som Hannah.
"Kanske beror det på att Peter Mullan genom sin rollfigur lyckas förmedla ett släktskap med alla de som burit runt på för mycket ilska för sitt eget bästa. "
Måste se den här.