stewe

Ett begagnat bokfynd, släppt ´92, där Roald Dahl säger sig ha samlat världens bästa spökhistorier. Berättelserna vaskades inledningsvis fram för en teveserie; Dahl påstår i förordet att han rotade runt bland mer än sjuhundra berättelser för hitta tjugofyra avsnitt till projektet som skulle kallas ”spöktimmen”.
Hela teveserien föll dock i farstun genom att pilotavsnittet tog upp katolska prästers tystnadsplikt, något som upprörde de amerikanska bolagscheferna. Spöktimmen lades ner med omedelbar verkan utan att ett enda avsnitt sänts.
Utifrån detta moralpanikdrabbade haveri samlade Roald Dahl åratal senare fjorton noveller till sin svarta bok. Det är väl minst sagt tveksamt att det verkligen skulle vara de bästa spökhistorier som någonsin skrivits, men det är säkert så att berättelserna är de bästa Roald Dahl läst åtminstone.
Det är överlag harmlösa små spökisar, de flesta av en distinkt brittisk karaktär som för med sig en imaginär doft av äggtoddy och knarrande länsfåtöljer i brasskenet. Vad som är gott och avkopplande inledningsvis, blir snabbt sötsliskigt och segt.  
Några av novellerna är riktigt bra, främst de av Rosemary Timperly, Edith Wharton och Mary Treadgold. Riktigt bra var också Jonas Lie bidrag Elias och Draugen. En Draug är ett ondskefullt väsen ur den fornnordiska mytologin.