Pärlor för svin
For better or worse, I've been fascinated by the extremist fringe for literally most of my adult life, if not going back to my childhood. I find Stalin more compelling than Mother Teresa and Eva Peron more compelling than Hillary Clinton. So do most people. If you were in prison and had the choice of reading a biography of Lady Di or The Marquis de Sade, which would you choose? The question answers itself.
Huvudrollsinnehavaren i Pearls for swine, Boyd Rice, är en konstnär och filosof som verkat inom flera fält men mest är förknippad med experimentell musik under namnet NON, liksom känd för sin vänskap med personer som Anton LaVey och Charles Manson. Boyd har ofta provocerat genom nihilism, socialdarwinism och misantropi liksom flitigt användande av fascistisk estetik på ett liknande sätt som neofolkgruppen Death In June, vars frontman Douglas Pearce också medverkar i Pearls for Swine.
I think most of today's highly prized values are weak, corrupt and make little sense in the real world. So I reject them. This works for me, and that's all that I care about. Anyone who thinks that the gospel of love is going to better serve their needs, good luck to them. But I'm not holding my breath. As for making fun of people, I will make fun of whoever I see fit, whenever I care to do so. No apologies.
Pearls for swine inleds med en surrealistisk smiskscen för att snart ta form av en lågbudgeterad gangsterthriller med minst sagt varierande skådespelarinsatser, där den uppstyckade handlingen bryts av Boydska monologer om sadomasochism, tredje riket och våldskultur.
Ibland känns det som en äkta b-film och ibland som en hyllning till subversiv film i Pasolinis anda, men också en svarthumoristisk komedi där ovan nämnde Douglas Pearce i rollen som försäljare av pornografisk litteratur samtalar med Boyds karaktär Daniel om S/M-böcker från trettiotalet, eller när Daniel och flickvännen diskuterar Dr Who.
Jag anar en blinkning till William S. Burroughs, vars bok Den Nakna Lunchen skymtar förbi. Det finns ett tydligt släktskap mellan Burroughs såkallade Cut-up technique och filmens utformning. Pearls for swine är en sant egen skapelse, vars surrealism och berättargrepp för omväxlings skull känns varken flummigt sökt eller som en krystad konstinstallation.
