stewe

 

Utöver det som redan blivit skrivet om fjolårets filmkonsumtion, kan jag konstatera att det varit ett år av mestadels reprisering och nostalgitrippar. Uppväxtens monsterfilmer från Universals storhetstid införskaffades och avnjöts. Freaks and Geeks, South Park och The Wire har vevats sömnlösa nätter. Cronenberg gick varm i höstas. Ett helt gäng filmer av och med Clint Eastwood slank också med, däribland fantastiska Mystic River.  
Jag har också sett två av senaste årens mest hyllade svenska filmer -Monica Z och Call Girl- som var precis så överreklamerade som man kunde vänta, men där den senare åtminstone var bitvis bra. Däremot höll GW-filmatiseringen Den fjärde mannen nästan dansk kvalité. På tal om grannlandet har också de briljanta Adams Äpplen och Blinkande Lyktor setts om.

 

Årets skräckfilm, av det lilla nya jag sett, blir Aux yeux des vivants (eller Among the living i svensk utgåva), av hjärnorna bakom À l'intérieur och Livide. Fransoserna tar sig an den klassiska ”missbildad mördare bär mask och slaktar folk”. Även om det bitvis känns väldigt traditionellt, överraskas man också denna gång – inte minst av grymt obehagliga scener. Bland annat på temat fotfetischism.
Årets överraskning blev Malificent, väldigt underhållande. Årets ensamfilm blev Det vita bandet av Haneke, som jag var mer eller mindre uppslukad av i dagar efteråt.
Hannibal säsong 2 lyfte sig från den något ojämna första säsongen. Ännu mer imponerade Vikings andra säsong som var en av årets höjdpunkter.