Siewert och Sågklingan
Melker Becker och Mattias Lindeblad har hunnit få en hel del på sin gemensamma meritlista genom åren: teve- och radioprogrammet Rundgång, Hårdrocksböcker samt dokumentärer om kulthjältinnan Christina Lindberg och den legendariske filmregissören Mats Helge Olsson.
Nu tar de sig an teveprogrammet som blivit något av en symbol för åttiotalets moralpanik, när Anders Tengner skälldes ut efter noter i Siewert Öholms propagandaprogram Svar Direkt. Dokumentären berättar först historien bakom och kring det hela, hur Siewert jobbade sig upp inom gamla tevehuset. Janne Josefsson och Karin Hübinette berättar att Öholm inte hade det så lätt som högerliberal son-of-a- preacher-man på en statstelevision som inte såg med blida ögon på nykomlingar som inte var vänstervridna. Det bjuds på väl valda delar av det legendariska Svar Direkt och skriftställaren Kalle Lind får berätta om gamla tiders teveprogram på sävlig skånska. Det hela mynnar ut i ett möte idag mellan Tengner och Öholm framför en entusiastisk publik av hårdrockare, där det är Siewerts tur att inta någon form av heta stolen. Utgången är ganska given.
Till skillnad från de ovan nämnda dokumentärerna, blir jag inte särskilt begeistrad den här gången. En del kan nog ha att göra med att jag var alltför ung när det hela utspelade sig, för mig har det hela varit just ett kul klipp och ingenting som format min uppväxt, så som upphovsmännen påstår att teveinslaget har gjort för dem.
Dels så tycker jag att det där klippet ges lite väl stora proportioner i förhållande till vad det egentligen är. Visst var Sverige annorlunda då, i tidsanda som i programutbud, men det är ju inte helt väsensfrämmande från dagens virala lipflöden och multimediala drev mot barnboksförfattare och andra samhällsomstörtande fenomen.
Det är ju knappast så att moralpaniken upphörde eller ens hade någon slags kulm i en åttiotalsstudio full av förhandsplockade fåntrattar och en lönnfet programledares som skäller på en musikjournalist. Det har kanske minskat, men vågor av upprördhet kring populärkultur fortsätter att poppa upp med jämna mellanrum, även om avsändaren numer oftast är feministisk och inte frikyrklig. De senaste månaderna har bland annat Jonna Sima och Andres Lokko, musikjournalisterna som gett torrfittan och slapptasken varsitt glåmigt ansikte utåt, kvidit om hur hemskt dödsmetallbandet Amon Amarth är. För inte så länge sedan fick Sabaton klä skott för att ha poserat med fans från Israeliska armén och blivit avkrävda svar på varför de sjungit nationalsången på nationaldagen.
En del av förklaringen till att hela soppan blir ganska fadd är att Anders Tengner inte är någon vidare värdig motståndare till det sluga gamla svinet Siewert, som istället snabbt tar tillfället att sola sig i uppmärksamhetens falnande spotlight. Den grånande domptören lyckas på något märkligt vis bli dokumentärens egentlige hjälte. Det slås på stortrumman för det som ska bli den utskällda hårdrockens blixtrande revansch i en episk uppgörelse, men som mest blir en rökpuff med två föredettingar på en scen. Svar Direkt- inslaget är i slutändan bara ett av många exempel på hur direktsända debattprogram var och är uppbyggda.
Nya saker upprör nya generationer och dåtidens fans och musiker kan åtminstone glädja sig åt att deras ungdomsrevolt fick det att svalla i ankdammen en kort stund. Nästa våg av farlig musik följde inte långt efter och även Tengner själv fick sig en dos moralhicka över Venom när det begav sig.
Idag är den hårdrock som upprörde åttiotalets vuxengeneration en ren harmlös folkfest av gammal skåpmat som för länge sedan förlorat sin rebelliska anda. Svar Direkt-klippet, liksom det när Twisted Sisters frontman Dee Snider läser sitt försvarstal inför makarna Gores låtsasdomstol, har ältats några varv för många och även de blivit en del av den kollektiva nostalgitrippen.