stewe

 

 

Det är ett beprövat grepp att placera lite nötta trikåhjältar i diverse nya sammanhang och upplägg; Frank Miller lyckades lysande med att nystarta Batman genom att placera honom i en dyster framtid där han var en motvilligt pensionerad hjälte, åldrad och bitter. Samma karaktär omplacerades på ett ypperligt vis till 1880-talet i Gotham by Gaslight, som handlar om hur Jack Uppskäraren besöker staterna.
Marvel 1602 lyckas riktigt bra, karaktärer som Fantastiska Fyran, Scarlet Witch, ursprungliga X-men, Quicksilver, Peter Parker, Nick Fury, Daredevil, Black Widow har placerats i 1602 års england. Vissa karaktärer, som Doktor Doom eller Dr Strange, känns mer hemma i den här epoken än de egentligen gör i modern tid.
De andra har dock modifierats(!) något. Istället för att hanka sig fram som lagvrängare är därför Matt Murdock i denna tappning en glatt trallande trubadur - fast egentligen agent åt Nick Fury som är så att säga drottnings "sköld". Eller shield som det kallas på engelska, fyndigt nog.
Istället för astronauter som utsätts för kosmisk strålning är Ben grimm, Reed Richards, Susan och Johnny Storm 4 orädda sjöfarare som råkar styra in i ett mystiskt sken med sitt skepp "The Fantastick". Istället för mutanter kallar "Carlos Javiers" märkliga elever sig för Witchbreeds. Det är ganska skojigt, precis som Furys springpojke är en sympatisk ung man som heter Peter Parquagh och bor hos sin farbror och faster.

Som vanligt sitter Gaimans kunskaper i såväl historia som mytologi som en dask i nacken, medan vissa saker fungerar mindre bra. Det förklaras åt helvete för mycket och det dras tentakler till nutiden, vilket jag inte riktigt uppskattar. Jag hade gillat bättre att historien helt enkelt utspelas i årtalet 1602 (som serien ju heter!) utan att det måste utredas och klargöras in i detalj hur det kommer sig. Det gör att den sista delen av de åtta inte håller samma klass som de andra.
Neils fans kommer troligtvis inte att klaga iallafall. Och av självinsikt, eller medvetenhet om att liknande berättelser gjorts förr, märks intet i efterordet signerat Gaiman. Där berättar Neil istället om hur han under omläsningen av Marvel 1602 - för att kunna skriva efterordet- satte sig i en roddbåt vid sjön som ligger alldeles nedanför hans hus och paddlade ut till mitten av sjön. Där han låg och drev, läsandes tidningarna han själv skrivit 1-2 år tidigare.