stewe

 

 

Såhär på broderlandets nationaldag tar jag tillfället i akt och uppmärksammar författaren Kjell Hallbings böcker om revolvermannen Morgan Kane. Norrmannens namn är troligtvis är känt av få, men under pseudonymen Louis Masterson sålde han omkring en tjugo miljoner böcker.
Min uppväxts kioskdeckare och pocketböcker ansågs, om inte rent skadliga, så åtminstone olämpliga. Det var för att det var fulkultur, massproducerat och utan några större litterära ambitioner än att underhålla och inte sällan med önskan att tjäna sig en hacka på köpet. Westernvågen i den svenska pocketpubliceringen höll i sig en lång tid och bland alla dussinböcker eller rent absurda upprepningsberättelser som Bill och Ben där varje bok följde i stort sett samma mall, stack böckerna om Morgan Kane ut.
Morgan Kane var redan från en början en antihjälte som liksom Clint Eastwoods namnlöse spagettihjälte inte alltid drar en självklar linje mellan det onda och det goda enligt ett klassiskt upplägg.
Kane hämnar som tonåring sina föräldrar genom att knivmörda en av de huvudansvariga för föräldrarnas död, för att sedan gömma sig i det militära kavalleriet. Efter åren av krig med indianstammarna och slaget vid Little Big Horn blir Kane alltmer desillusionerad och börjar för första gången kröka riktigt destruktivt, något som är ett återkommande tema under böckernas förlopp. Han ansluter sig till Billy The Kid och rör sig upprepade gånger mellan olika kriminella gäng, när han inte är ensam revolverman, innan han söker sig till Texas Rangers och sheriffyrket.

 

Kane finner kärleken och lämnar in sheriffstjärnan för att slå sig till ro med sin nyblivna fru på en ranch. Lyckan blir dock kortvarig och snart rör sig Kane återigen i gränslandet mellan hyrd pistol och tvivelaktig sheriff. Berättelserna blir snäppen ännu mörkare därefter.
Det som gör att böckerna ”Killer Kane” håller än idag är just att Morgan inte är så jävla hjältelik alla gånger. Tvärtom är han ofta en hänsynslös horbock och en inte särskilt rättrådig rättskipare. Under en duell blir hans ena finger förlamat och med tiden tär alkoholism och diverse sjukdomar honom hårt. Faktorer som bidrar till att skildra Kane som en sällsynt skröplig och mänsklig hjältearketyp, ständigt balanserandes på undergångens rand.
Hans återkommande vredesutbrott och sociopatiska tendenser gör Kane alltmer alienerad, för amerikanska statens sheriffmyndigheter blir han en belastning som man försöker gömma undan i gudsförgätna avkrokar. Just de tummade bokomslagen ovan, där Kane är U.S Marshal i Alaska-exil, rekommenderas med särskild värme. Stilmässigt kan man säga att Kjell Hallbing är en blandning av Jack London och Raymond Chandler; det vill mena hårdkokt och effektiv med en fingertoppskänsla för miljö- och karaktärsbeskrivningar.