Requiem for the American Dream
Det var ett tag sedan sist jag fördjupade mig i Chomsky. Den här filmen är ett välkommet tillskott när det gäller den anarkistiske apostelns frihetliga filosofi och livsgärning.
Filmen är ikonisk i sin uppbyggnad, mer lik en rockstjärnehyllning än en samhällsdokumentär. I stort sett ingen annan röst blir hörd än just Chomskys.
Personkulten är i högsta grad förståelig, fast den egentligen går på tvärs med den självbild som Chomsky alltid torgfört; att han egentligen bara är en av många aktivister och en mindre del i ett större motstånd. Kollektivet före individen osv, samtidigt som han just genom att vara en exceptionell person blivit den moderna vänsterrörelsens portalfigur nummer ett.
Det lyfts fram klassiska klipp och bilder på Noam, men fokus ligger på nutid. Störst tid läggs på den moderna marknaden, skatteintäkterna som inte sipprar tillbaka till medborgarna, utan genom såkallade ”bailouts” istället glupas i gommen på gäldväldets girigbukar.
Det Wallstreet-baserade finansimperiet som alltmer består av ingenting - mer än fabricerade stålar och inbyggda krascher vill säga. Hur den amerikanska drömmen alltmer blivit en mardröm för Förenta Staternas medel- och arbetarklass. Det är också dokumentärens svaghet, då det under de senaste åren gjorts både sämre och bättre dokumentärer kring samma ämne. Det mesta känns igen.
Intressantast blir det istället när Chomsky lämnar analyserandet för filosoferandet, där han kritiserar samtidskulturen och månglarsamhällets kugghjulskonsumenter. Även PR-fenoment Obama får sig en slang av sleven: “I don’t usually admire Sarah Palin, but when she was making fun of this ‘hopey-changey’ stuff, she was right. There was nothing there.”
Avslutningsvis är dokumentären, trots viss trötthet på finanstemat från min sida, väl värd att ta del av, i synnerhet för Chomskyfans. Finns att se bland annat på Netflix.