Litium
När jag växte upp fanns det en hel del tidningar som blandade och gav såväl brett som smalt ur seriefloran; Magnum, Tung Metall, Epix, Actionserien med många flera. De fungerade som en inkörsport till exempelvis franska vuxenserier, eller som en introduktion för vissa serieskapare som hängt med sedan dess. För oss som inte var klassens stjärnor på engelsklektionerna var det en morot att plugga på för att kunna importera fortsättningarna.
Litium hamnar väl närmast de båda kortlivade skräcktidningarna Terror och Inferno, fast utan att riktigt nå upp till samma nivå. Hellblazer (ursäkta Constantine heter den numera) lever inte alls upp till fornstora dar och är sådär sterilt och trist tecknat som det mesta i jänkarväg är numera. American Vampire irriterar redan inledningsvis genom att försöka påskina att de gör något nytt av den trötta blodsugargenren, men blir snarare en påminnelse om vilka dussinmanus Stephen King kan spotta ur sig. Den enda som är riktigt intressant och bjussar på en personlig tecknarstil är The Wake.
Litium släpper årets fyra nummer på en gång, de jämför själva det med en säsong på Netflix. Ett klokt drag på ett sätt, man får en rejäl bunt läsning. Samtidigt så är det ju inte avslutande serier och väntan blir desto längre på nästa ”säsong”.
Trots det kommer jag att fortsätta att köpa Litium, om den nu lever vidare. Dels så är det en rimlig slant för 400 sidor späckat seriemagasin på svenska, något som har potential att utvecklas till något bättre. Om det kan leda till att ens en handfull ur nästa generation blir läsare, speciellt unga män, känns det värt att stötta.
Du finner hela årets Litium HÄR
