stewe

Samtida fall för Svensk förvaltning

Kategori: Allmänt

 
 

Varje form av samhälle har sina heliga kor, sina tabun, sina kollektiva lögner. ”I Sverige existerar knappt korruption” är en av våra kollektiva lögner.
Delvis bygger det på en gammal sanning från den tiden då rollen som tjänsteman var ett pliktyrke och ett hedersuppdrag. Då fanns det inom de offentliga förvaltningarna en lagstiftning som gjorde den enskilda tjänstemannen personligt ansvarig för sitt maktutövande, något som idag har ersatts av i stort sett en rättslig straffrihet.
Men delvis bygger bilden av Sverige som okorrumperad utopi på stabil svensk statistik där ytterst få svenska tjänstemän och politiker döms för korruption. I synnerhet i jämförelse med vissa andra europeiska länder.
Men den statistiska glädjekalkylen är i sig felvisande, då systemet har riggats så att ageranden som solklart borde kallas korruption inte gör det. Om få saker tolkas som korruption så visar siffrorna givetvis på en låg andel korruption i Sverige. Om andra länder kallar korruption för korruption, medan Sverige kallar samma korruption för ”olämpligt agerande” så är det klart att de länderna visar på fler fall av korruption än Sverige.

 

Till exempel, om Dokument Utifrån visat en syditaliensk regionchef som glatt berättar att när han miste jobbet som regionchef under en period så konstruerades en chefsposition som kreativ ledare för tekniska kontoret åt honom – med bibehållen regionchefslön.
När den syditalienske tjänstemannen nu blivit regionchef igen, så läggs posten som kreativ ledare för tekniska kontoret ner, för den var ju från början ett rent hittepåuppdrag från hans goda kamrater i förvaltningen.
Om Dokument Utifrån visat upp ett sådant flagrant exempel på vänskapskorruption och fabricerade höglöneyrken så hade säkert många svenskar flinat gott åt det stereotypt syditalienska systemet. Men just det exemplet är från min hemkommun i sydsverige, där en kommunal regionchef öppenhjärtligt berättade i lokalpressen om vad han hade pysslat med under de mellanår han inte varit regionchef. Bekännelsen ledde givetvis inte till minsta ramaskri eller rättslig utredning.
Allt var i sin ordning och helt i linje med det okorrumperade svenska systemet.

 

Markus och Malcolm är två kommunister som har en pod ihop. Jag rekommenderar verkligen en lyssning, inte bara för att de regelbundet gör narr av det postmodernistiska patrasket och svansen av hen-å-en-mumlande hanrejer, utan för att de sällsynt nog gör sina analyser utifrån logik och intellektuell hederlighet. De flesta avsnitt jag hört hittills är att rekommendera, senaste avsnittet Växelverkan och Degenerering var till exempel en höjdare, men eftersom det här inlägget skulle handla om korruption så bifogar jag avsnittet nedan där Markus och Malcolm går till botten med några riktigt intressanta korruptionsskandaler – som inte heller kallas korruption enligt svensk korruptionslag.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: