stewe

 

Batman The Movie
Det har rått något av Batmanhysteri i huset senaste halvåret(i alla fall bland de små) så efter visst tjat så gick jag med på att högläsa den här reliken från ´66 där ett helt gäng skurkar slagit sig samman för att göra livet surt för den dynamiska duon. Liksom teveserien är det här närmast en parodi på präktiga superhjältar, med en lönnfet Läderlapp och en ständigt utropande ”milda Matilda”-Robin, i en osedvanligt lökig(såklart) och smått osammanhängande story där fokus verkar ligga på att göra reklam för diverse leksaksartiklar; Pingvinens Ubåt, Batkoptern, Batbåten, etc.
Skurkarna, Pingvinen, Kattkvinnan, Jokern, Gåtan, pendlar mellan att vara charmiga och irriterande hysteriska. Trots allt var filmen mer underhållande och bjöd på fler goda skratt än jag förväntade mig, men då ska man väl ha med i beräkningen att mina förväntningar var väldigt låga från start.
(Netflix)

 

Funny Games
Överklassfamilj åker till sommarhuset för att segla och golfa. Två oinbjudna gäster dyker upp för att leka lustiga lekar. Med andra ord ett smått klassiskt thriller/skräck-upplägg där sociopatiska inkräktare klampar rätt genom idyllen med död och tortyr i släptåg.
Jag är helfrälst i Michael Hanekes film Det Vita Bandet och har sett den två gånger inom loppet av några år. Jag fattar att Haneke med Funny Games vill laborera med ett välbekant format och leka en lek med åskådarna och deras förväntningar. Bland annat genom att spola tillbaka och byta ut en scen, eller låta en av psykopaterna tala direkt till tittaren.
Det enda det greppet leder till för min del är att illusionen bryts, som så ofta förr, när lusten att vara experimentell i formen får gå före berättelsens innehåll. Istället gör det att den grymma hopplösheten som skulle kunna genomsyra filmen, mest känns cynisk och manipulativ.
Inledningsvis är Funny Games hur obehaglig som helst, men det slarvas tyvärr bort. Tacka vet jag traditionell skräck som Ils och Last House On The Left, hur förutsägbar den än är.
(Viaplay)

 

It Follows
En förbannelse överförs genom sex. Den som smittas börjar se en zombielik gengångare som i ständigt olika skepnader sakta kommer närmare och närmare… Enda chansen att bli kvitt denna demoniska drypare är att ligga med någon och föra förbannelsen vidare.
Jag är överlag skeptisk mot tonårsskräck och inledningsvis tyckte jag både filmen och storyn verkade jönsig. Men det ändrade sig snabbt och tvärtemot förväntningarna är det här en av de bästa skräckfilmerna jag sett på ett bra tag.
Istället för trötta chockeffekter där det är tänkt att man ska hoppa till i soffhörnet, bjuder It Follows på verkligt krypande obehag. I och med att vem som helst som rör sig i periferin kan vara förbannelsen i en ny skepnad, blir det både både skrämmande och paranoiaframkallande. Extra plus för hur Detroits nedgångna stadslandskap bidrar till undergångsstämningen.
(Netflix)