stewe

 

 

 

Do you think you’re the only one who has scores to settle? It’s not a question of whether the punishment fits the crime, is it? Not to swines like us. It’s just a matter of getting that pain out of your system… and into someone else’s. It’s a dark world. Nothing but darkness. And whose business is it but our own what goes on in the dark?

I My work is not yet done får vi följa Frank Dominio, en man som på sin fritid fotograferar nedgångna hus, fabriksbyggnader och ödetomter. Det fyller honom med lugn och hjälper honom genom hans vardag som kontorsarbetare på ett större företag.
Lillian Hayes är en av ytterst få människor som Frank verkligen känner släktskap med, trots att deras relation är högst professionell; Lillian är Franks hyresvärdinna liksom ägare av den restaurang han nästan dagligen besöker. Lillians enkla matlagning, liksom Franks kyffe och de fotograferade stadsdelarnas stilla sönderfall, sätts i rak kontrast till företaget som Frank arbetar på. Dess artificiella lysrörslandskap och klaustrofobiskt kubiska kontorsmiljö.

 

Företaget genomsyras av inbördes konkurrens och ett sliskigt krypande för de överordnande. I Franks arbetsgrupp heter ledaren Richard. Han härskar genom subtila medel; som att kalla Frank Domino istället för Dominio. Eller låtsas fylla i dokument under ett möte för att få Frank att vänta på sin tur att komma med synpunkter.
När Frank en dag lägger fram en ny idé på ett av mötena, blir Richard obehaglig mot honom på allvar. Hela övriga arbetsgruppen vänder sig också mot Frank. Snart eskalerar en beräknande arbetsplatsmobbing och utfrysning. Franks nyss så repetitiva arbetsdagar blir en ständig kamp och alltmer trängd börjar han fundera på ett sätt att slå tillbaka. Låter det som upptakten till en hyfsat ordinär hämndstory? Det är det inte, eller åtminstone bara bitvis.

 

A multinational corporation is dreaming. We are an organization of more than 100 thousands souls and are presently seeking individuals willing to trade their personal lot for a share in our dream. Entry-level positions are now available for self-possessed persons who can see beyond the bottom line to a bottomless realm of possibilities. Our enterprise is now thriving in a tough, global marketplace and has taken on a life all its own. If you are a committed, focused individual with a hunger to be part of something far greater than yourself… our door is now open.

Även om de poetiska formuleringarna känns igen från Ligottis övriga produktion så är det här på sätt och vis en annan sorts berättelse. My work is not yet done har något skönt skräpigt i sin berättarmotor, vilket ger den ett drag av mörk och makaber reakorgspocket. Något som fick många fans att tro att det var ett försök till en helt ny stil, eftersom berättandet skiljde sig från den lovecraftinspirerade litteratur som Ligotti brukar förknippas med.
I intervjuboken Born to Fear avslöjas den egentliga bakgrunden till det avvikande stilistiska greppet.

 

My work is not yet done är snarare en kortare roman än en långnovell. Jag får intrycket att de båda andra novellerna i denna Three tales of corporate horror är en bonus, kanske för att utöka sidantalet? Det verkar ibland vara så att läsare generellt hyser någon slags aversion mot kortare böcker, som om man köpte läsupplevelser efter kilopris. Eller så är det kanske förlagens farhågor som tvingar fram dessa hyllplan av tegelstenar i butiker och flygplatskiosker.
Nu tycker jag att både I have a special plan for this world såväl som The nightmare network är väldigt läsvärda noveller, om de så är tänkta att vara utfyllnad eller bonus. Det är två surrealistiska och drömska noveller, berättade på ett vis som gör att man snarare bör uppleva dem än att läsa om deras innehåll.

 

”May I ask why you’ve decided to close your account with us?” asked the gray-suited man to whom the teller had sent me. He was sitting behind a desk in a corner of the great vaulted lobby of the bank.
“Because I despise you,” I replied, looking at him straight in the eye from behind amber-tinted eyeglasses.
“I beg your pardon?”
“I think you heard me. This is a bank. I’d rather carry my money around in my crotch than have it serve the purposes of this institution another minute. “
As I rose to go back to the teller´s window and have all my money loaded into the shoe box I had brought with me, the gray-suited man added, “We sincerely have enjoyed serving you and hope to do so again in the future.” It occurred to me that all civilization was structured so that such people could make snide remarks like that and get away with it. They had been getting away with it for thousands of years and would continue to get away with it until the end of time.