Projekt: Saga

Böcker / Permalink / 2
 
 

Thomas von Wachenfeldt har startat Projekt: Saga. Tanken är att läsa in den fornnordiska litteraturen och släppa i ljudboksformat.
Det första verket planeras bli Viktor Rydbergs Fädernas Gudasaga. Rydberg ägnade närmare tio år till att forska i den nordiska mytologin och skriva på boken.
Framöver kommer Projekt: Saga att sikta på att läsa in både den yngre och äldre Eddan. Du kan stötta och läsa mer om denna kulturgärning på Kickstarter.

 

 
 
 
 
 
 
 

Som Porr för Psykfall

Böcker / Skräcklitteratur, Wrath James White, extrem skräck, extreme horror, like porno for psychos, som porr för psykfall / Permalink / 0
 
Watching them rend and mutilate the chunks of raw cow flesh, slashing it to a strawberry red pulp, made her nipples harden and rub against the satin lining of her chinchilla coat. Seeing their murderous fangs wet with blood made her clitoris swell in anticipation and her labia drip with beads of moisture. Imagining that those chunks were pieces of her scumbag husband´s corpse turned her on even more.
 
 Vi får möta hallicken G-Town Slim som blöder pengar efter att hans bästa gnoa blivit lömskt lemlästad till döds. Slim bestämmer sig för att själv vaka över sitt stall för att spåra mördaren, ivrigt puffande på sina överdimensionerade jointar och sörplandes absint.
 Men vi möter också Shana, könsstympad av afrikanska prästinnor och senare våldtagen på väg till skolan. Shana ber till stammens gamla gudar. De som aldrig hjälper någon som inte hjälper sig själv. Samtidigt fylls himlen av regnstormar och blixtljungar var hon än går.
After the Cure handlar om sexmissbrukaren Shark, som står först i kön för att få det nya multivaccinet mot inte bara aids utan alla sorters sexuellt överförbara sjukdomar som någonsin funnits. Strax efteråt märker han av den oväntade bieffekten…
Feeding Time berättar om Sandy, som är en kattmänniska. Men då handlar det om riktigt stora och stygga katter, som i hennes fantasier inte vill slicka i sig något annat än Pussi.
I Fatter lär vi känna Tina, som bestämmer sig för att hon inte har tid att vänta på nästa fettsugning utan tar itu med det själv. I Housecleaning möter vi Rosie, som verkligen bestämt sig för att göra rent hus en gång för alla.
 
 
I love you
as only the starving wolf
can love the wounded deer
With an obsessive adoration
like physical hunger


Förra novellsamlingen av Wrath James White jag läste, The book of a thousand sins, var en ursinnig attack på Gudar och religion, kristendom i synnerhet. Det var intelligent och filosofiskt under den blodbestänkta ytan av sex, sadomasochism, mord, monster, demoner och perversioner.
I Like Porno for Psychos är det mer köttsligt och mindre spirituellt, skulle man kunna säga. Flera av novellerna är till lika stora delar porr som skräck. Då är det hårdknull vi snackar om, med pumpande kukar och dildos i zucchinistorlek som hemsöker plaskvåta kroppsöppningar. En fanatisk fittdyrkan i flera av fallen.
Men, som kanske titeln skvallrar om, så finns det gott om äckelscener, lustmord och utdragen/överdriven tortyr. Precis som porr är det inte alltid särskilt varierat, i synnerhet om man tidigare har läst sin beskärda del White. Sträckläsning avråds med andra ord. En novellkaramell då och då är vad som ordineras.
Det underliggande temat är kärlek. Obesvarad, oönskad och totalt skruvad kärlek. Förutom tio noveller så innehåller samlingen också två dikter om kärlekshunger.
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

Relaterade böcker
Högtidsmassakern

Högtidsmassakern 2

 

Rått och Romantiskt

Film / frankrike, raw, skräckfilm / Permalink / 0


Den högpresterande medelklasstjejen Justine, från medveten veganfamilj, börjar veterinärlinjen. Hennes storasyster, familjens svarta får, går redan där sedan något år tillbaka.
Under en av de första nollningar tvingas Justine äta en rå kaninnjure fastän hon är grönsaksfantast, något som väcker en gömd och oemotståndlig köttlust.


 

Jag var väldigt betagen i den här filmen under de tio-femton första minuterna. Det vackra men suggestiva bildspråket fångar de unga studenternas utsatthet under de äldre elevernas upptåg. Inga vuxna tycks vara närvarande och de som vägleder/plågar veterinärlinjens gröngölingar är inte mycket mer än barn själva. Scenen när de yngre tvingas krypa på knä ner i en underjordisk svartklubb är symboltyngd i både färg och form.
Den späda Justine manglas mellan halvt avklädda kroppar, omgärdad av perversioner, droger och även en variant på djuroffer. Det för inte bara tankarna till Hollywoodska varianter av syndfull satanism i källarutrymmen med pumpande eurotechno, utan också till klassiker som Dante Alighieris helvetesskildringar.

 

Sådant där gör att jag lurar mig själv inledningsvis, att det finns något mer och bättre i Raw än bara lyckade scener som kan anas ha ett sublimt budskap. Även den svarta humorn är riktigt lyckad, som när Justine får för sig att vaxa fittluddet, eller när hon mimar framför spegeln.  
Senaste årets litterära eskapader i extremskräck och Markis de Sade har möjligtvis övertrimmat min våldsfantasi, men jag känner mig delvis snuvad på konfekten. Rykten om folk som spytt och svimmat vid filmvisningar och tokhyllningar fick mig att köpa hajpen. Jag laddade för en grisfest värdig franska filmverk som Martyrs, Frontiers och À l'intérieur, vad jag istället fick var en vacker och bitvis fängslande konstfilm. Blodsromantik och en diffus hatkärlek mellan två systrar.


Kanske hade bara en massa triggerkänsliga chick-litfantaster oturen att köpa biljetter till just Raw för att sedan behöva svalkande solfjädrars friska fläktande. Kanske var det en medveten strategi av sluga marknadsförare. Eller kanske fick de kvinnliga huvudrollsinnehavarna och den kvinnliga regissören det att vattnas i henhålet på filmrecensenterna. Det har ju regnat rosfång över rullen, som unik och ovanligt rå.
Men, det är varken omstörtande eller nyskapande för någon som har hängt med hjälpligt i skräckfilmsgenren. Inte för att det är vad jag saknar egentligen med Raw, jag saknar en berättelse som är värdig det snygga upplägget. En bra berättelse slår ofta sådant som tror sig vara nyskapande och unikt.

 

Med det sagt, så satt jag ju för det mesta fängslad tack vare just det enormt skickliga hantverket av regissör Julia Ducournau. Garance Marillier som spelar Justine bär upp de ojämna partierna med sin olustigt flickaktiga framtoning.
Det finns så många detaljer och delar i Raw som hade kunnat vara rent briljanta om de hade blivit en del av något större. Den porriga knullscenen exempelvis, eller de obehagliga eksem Justine får i början av filmen.
I de bästa delarna påminns jag om min gamla favoritregissör David Cronenberg och citatet: ”Jag kan känna visionerna växa samman och bli till kött. Okontrollerbart kött.”
Julia Ducournau har i sitt bildspråk en liknande fingertoppskänsla för kroppen och köttet som Cronenberg, förhoppningsvis utvecklar hon det ännu mer i framtiden.


 
 
 
 
 

Relaterade filmer:
Martyrs
À l'intérieur
Frontiers
The Divide
Livide

 

 

 

 

 

 

Till top