stewe

 

Förlag Weyler beskriver:
Trots att han kämpade i åratal för att få henne har Henrik VIII, Englands kung, blivit missnöjd med den självmedvetna Anne Boleyn. Hon har inte fött den son hon lovade honom och hon har skrämt bort hans gamla vänner vid hovet.
När Henriks första hustru Katarina dör, står Anne blottad för skvallret och illviljan. Följden blir en dramatisk rättegång, anklagelsen lyder: otukt och förräderi.
Ett ord från Henrik och Thomas Cromwell, hans närmaste man, är redo att låta henne falla. Allt medan den sedesamma Jane Seymour avvaktar sin tur att trä på sig den förgiftade vigselringen. Men Anne och hennes familj ger inte upp utan strid. Vilket pris är Cromwell beredd att betala för hennes huvud?
I För in de döda, den andra delen i den trilogi som inleddes med succén Wolf Hall, skildrar Hilary Mantel en av de mest mytomspunna och skrämmande episoderna i den engelska historien: Anne Boleyns undergång.

Efter diverse kultskräck var tiden (över)mogen att plocka uppföljaren till Wolf Hall som legat och jäst i läshögen ett årsvarv redan. Istället för häftade utgåvor från Deadite Press blev det kvällslig bänkpress på c:a 400 inbundna sidor; stadig som en plommonpudding.
Ränkspelet i För in de döda sker till största del under den hovliga fernissan av pladdrande och krusande, med ljudlösa krokben och viskande dolkar i lönndom. Enbart vid sällsynta tillfällen visas våldet naket - som intrigernas yttersta konsekvens.  
Hilary Mantels insikt i maktens spel och villkor, liksom mäns och kvinnors olika verktyg för inflytande, är krass och realistisk på ett sätt som för tankarna Niccolò Machiavellis Fursten eller Joe Abercrombies Första Lagen. 
Thomas Cromwell och de andra karaktärerna agerar högst trovärdig utifrån sin historiska kontext, sin rangordning och inte minst sina egna intressen. De är inte reducerade till simpla spegelbilder av vår samtid. Vare sig som reaktionära reliker eller progressiva projektioner.

”Det finns andra kvinnor som varit föremål för ert galanteri. Jag ämnar inte ställa dem inför rätten om jag kan undvika det, så mycket kan jag göra för att skydda dem. Ni har alltid betraktat kvinnor som utbytbara, mylord, och ni kan inte klaga om de till slut tänker detsamma om er.”
”Så jag ska ställas inför rätta för galanteri? Ja, de är avundsjuka på mig, ni är alla avundsjuka, jag har haft viss framgång med kvinnor.”
”Ni kallar det fortfarande framgång? Ni gör bäst i att tänka om.”
”Jag har aldrig hört att det var ett brott. Att ligga hos en villig älskare.”
”Ni gör bäst i att inte säga det till ert försvar.”

Med det inte sagt att det inte finns paralleller att dra från dåtid till nutid. Alla berättelser som förmedlar eviga sanningar angående mänskligt beteende kommer att kännas bekanta för de som har såväl fria sinnen som rotade minnen.
Mörk medeltid eller modernt millennieskifte. I moralpanikens malström helgar målet alltid medlen. Det står alltid gestalter i kulisserna, redo att rikta och forma massans hysteri i sina egna syften. På så vis kan exempelvis det ovanstående utdraget leda tanken till häxjakter i hashtagstider.
Trots att sagan om kung Henrik och drottning Anne berättats många gånger förr så är den undergångsbestämda handlingen tät som en hermelinkrage. Hilary Mantel rotar fram tronen, hovet och Cromwell från århundradens dunkla gömmor att blåsa liv och ande i. Därtill på ett sätt som gör att hennes författargärning, allaredan, känns som en historisk prestation i sig. En extra eloge till översättaren Jesper Högström.