stewe - Hans Smärta

Hans Smärta

3 Januari 2019 / 08:50 / Böcker / Ockultism, Wrath James White, sadism, skräck, våldsporr / Permalink / 0

“Feel it all. It is all an illusion. Your pain, your need, your physical form, everything around you is an illusion. It is all you and you are everything. You are its master, now control it! Seize the pain. Give it definition, give it form. Make something you can hold in your hand.”

Jason föds med en märklig åkomma; hans centrala nervsystem uppfattar alla sinnesintryck från omvärlden som smärta. När modern vyssjar Jason så upplever han det som synålar mot sina trumhinnor. När hon vaggar honom ömt i sin famn upplever Jason det som att skakas i våldsam centrifugalkraft. Varje smekning är som en örfil mot hans kind.
Bara att förtära föda är en enormt smärtsam process. Varje smak och varje doft gör honom sjuk och spyfärdig.
Vid sjutton års ålder lever Jason isolerad i sina föräldrars omsorg. De finmixar varje måltid till en doft- och smaklös pure. De innesluter honom i en kokong av latex när han ska sova. De fyller honom med allsköns läkemedel bara för att kunna tilltala Jason utan att han vrider sig i vånda. Desperat vänder sig föräldrarna till Yogi Arjunda, en märklig liten man som säger sig kunna bota alla former av smärtförnimmelser och trauman. Gurun lyckas över förväntan och Jason finner frihet från smärtan. Men andra börjar drabbas av den istället.

The feel of polluted oxygen raking its way down his throat into his lungs felt to him like breathing teargas. The expanding of his lungs felt as if his chest were being torn open. Every sound, every taste, every scent, every sensation his body absorbed hit him like an assault. At times the beating of his own heart made him want to scream.

Efter att nu ha läst några böcker och noveller signerade Wrath James White så anade jag redan i förväg att berättelsens olika teman skulle vara smärta, sex och nihilism. Så blev det också.
Åttio sidor är precis lagom längd för den kanske mest sluggeraktiga av alla skräckförfattare att utforska tanken på en människovarelse vars existens präglas av konstant och överväldigande smärta. Det vevas på med blodig sadism och är på hela taget en utmärkt introduktion för en förstagångsläsare av White, medan en mer luttrad läslus kanske mer fastnar för den alienerade och plågade Jasons möte med den verkliga världen utanför föräldrahemmet.
En läsvärd och något vemodig kortroman.

“You, Mom, Dad, you all wanted me to conquer my illness so that I could be like normal people and love and be loved, so that I could go out into the world and experience life. You told me that what I felt wasn’t normal, that there was joy and beauty in the world. You lied! All of you! Happiness is the illusion. It’s the pain that is real.”