Gudfadern

Film / Corleone, DeNiro, Gudfadern, Maffia, Pacino / Permalink / 0
 
 

Under fredagen som förflöt kördes maraton med Gudfadern, de restaurerade utgåvorna. Förutom glädjen att återse dessa favoritfilmer i toppskick, slog det mig att jag faktiskt aldrig sett Gudfadern II tidigare, eller åtminstone inte i den version som den var tänkt.
Första gångerna jag såg Gudfadern I och II var gissningsvis nittiotalet någon gång. SVT visade inte filmerna i originalskick utan klippte istället ihop båda filmerna till en miniserie.
Detta innebar att berättelsen inleddes med att den unge Vito Antonio Andolini emigrerar från Sicilien till Amerika. Han ges det nya efternamnet Corleone, efter staden där han är född och uppväxt. Miniserien fortsatte sedan med de två andra filmerna uppdelade i avsnitt. Eventuellt var fler stycken omstuvade, men där sviker mig minnet.

Tanken bakom omklippningen av filmerna är lätt att förstå; dels är det två väldigt långa filmer som den mentalt förslavade massan nog mådde bäst av att avnjuta i mindre portioner. Dels hade ju Coppola krånglat till det genom att lägga in Vitos uppväxt och ungdomsår som en parallellberättelse i uppföljaren istället för i kronologiskt rätt ordning. Sådant hafsverk måste ju åtgärdas.

 

 

Problemet med miniserien, liksom liknande oskick av klåfingrade klåpare som respektlöst bortser från uppovsmännens vision, är att mycket av Gudfadern II går förlorad då Vitos bakgrundshistoria både speglar och förklarar sonen Michael Corleones vägval och motgångar. Något som fungerar endast som de samberättas på det sätt som görs i originalfilmen och inte klipps isär som någon inrutad plattskalle på statstelevisionen fick för sig.
Gudfadernfilmerna är väldigt mytologiska i sin uppbyggnad. Berättelsen om en kung med fyra söner, till sättet väldigt olika arvingar till kronan, skulle lika gärna kunna vara en biblisk berättelse som en välbekant folksaga.

 

 

Det handlar också om en tidseras yttersta dagar, där moderniteten allt snabbare tränger undan det gamla systemet. Traditionerna och familjevärderingarna sätts ständigt på prov. Att det i tvåan refereras till romarriket är självklart, då Vito på många vis var den siste patriarken i ett utdöende sätt att verka och leva.
Även om Michael axlar manteln och härskar maktfullkomligt, faller familjen omkring honom sönder. Där ättens överhuvud förr var såväl försörjaren som beskyddaren av familjen, blir han tvärtom själva orsaken till undergången. Det är ett sönderfall som påbörjades med Vitos resa från det gamla landet till det nya, något som blir uppenbart först när faderns och sonens livsöden berättas parallellt.
Till syvende och sist: är du som jag ett stort fan av Gudfaderns två första delar så kan jag inte nog rekommendera att införskaffa den här samlingsutgåvan om tillfälle ges. Det är något helt annat än gamla Svt-stympningar eller dassig VHS. Varje bildruta gnistrar.
Man får det tredje kapitlet på köpet tyvärr, men det är det faktiskt värt.

 

 

Relaterat:

Twin Peaks Revisited 

Rome Revisited

 

 

Till top