Midvinterblot 3

Bloggverk / Permalink / 0

 

 







Flämtande, grislika ljud ekar där nedifrån. Hon väsnas allt högre för varje steg. Jag klampar med vilje tungt och hårt på de knarrande trappstegen. Flickebarnet kastar och slänger sig hysteriskt i sina rep då hon ser mig i min fulla prakt.

Så ren.
Så stark.
Så vacker.


Käken och det mesta av munnen har svullnat igen till en oformlig massa i mörkröda nyanser. Dregel och levrat blod. Mer snor och tårar. Ofrivilligt rynkar jag näsan. Det trånga utrymmet luktar skarpt av mänsklig avföring .


"Det stinker verkligen här", säger jag. "Värre än innan. Vad heter du?" Flickan på stolen utstöter allt högre, gällare griskliknande ljud. Flåsar, dreglar och snorar.

"Nehej, du vill tydligen inte svara. Inte mitt problem. Vet du däremot vad som är mitt problem? Det är att det sitter en liten äcklig jävla hora i min källare som skiter ned sig, spottar och pissar på golvet. Fattar du inte själv hur vidrigt det är, det du sysslar med? Att du inte skäms din lilla pissfitta. Och så har du inte ens vett nog att svara när man tilltalar dig."

Flickan på stolen skakar. Den slappa, trasiga käften dallrar, får det hela att se komiskt ut. Hon får inte fram ett enda ljud längre, bara böjer sitt huvud i vädjan. Gott så. Jag går fram till cd-spelaren och kickar igång skivan igen med tåspetsen. Höjer volymen tills det sprakar olycksbådande i högtalarna.


"Då ska vi se om vi inte kan få rätsida på det här lilla problemet. Det får ta hela natten om det så vill", säger jag fast jag vet att flickan på stolen inte kan höra ett smack. Inte ens jag själv hör min röst. Allt som hörs är den vildsint hamrande kakofonin. Den studsar mellan källarväggarna, dövar allt annat.

Ur hörnskåpet plockar jag fram väskan, kollar så allt är på plats.
Ingen gryning skall dagas mer för henne. Det skall bli en evig natt. Så fylld av smärta, gråtande och extas att hjärtat kommer att brista. I mina näsborrar sticker en lätt dunst av mögel. Med snabba rörelser tecknar jag de urgamla formlerna kring stolen. Mäter upp avstånd med benstaven. Fladdrigt skuggspel över väggarna. Ett mal flaxar febrilt medan jag ristar in de tre runorna i cementgolvet. Själva ristandet tar längst tid.


"Du vet vad dom här betyder va?" Frågar jag när skivan tystnat och bara hennes rosslande andetag hörs. "De betyder; ingen vila , fast på ett glömt språk. Det betyder ingen sömn." Jag kan inte låta bli att skratta. Hon ser inte på mig längre. Ögonen är så blanka. Som ett döende djurs. "Du lär inte tappa medvetandet mer. Aldrig någonsin."


Innan jag kickar igång skivan igen, går jag fram till hantverksbänken. Jag blir stående där länge, och betraktar mina verktyg. Prydligt upplagda på rad. I ordning. Formerade i perfekt följd. Till slut bestämmer jag mig för dyrken.

Åtminstone till att börja med.

 

 

 

 

Någonting på A

Bloggverk / Permalink / 1
 

En lite annorlunda skräckskildring....







 

 

Det var på den tiden det fanns en riktig pub.

En med trängsel, sköna soffor och levande musik. Som vanligt var han kanonfull och skällde på garderobspersonalen.

"Fram med den", morrade han, "jag vet att ni har den! Jag tänker inte gå härifrån förrän ni plockar fram den!" Personalen förklarade för femtielfte gången att han inte hängt av sig någon svart skinnjacka på vägen in. Om han inte gick därifrån frivilligt, fick vakten ta hand om honom. Han skällde vidare och beklagade sig högljutt ute på gatan. Det var mitt i vintern och han frös som fan trots fyllan.

Hon kom fram från ingenstans och erbjöd honom sin päls. Han bad henne dra åt helvete. Hon öppnade sin päls och erbjöd honom att värma sig istället och det gjorde han. Hon berättade att hennes taxi var på väg och han sade att han var katolik och inte fick ha sex innan äktenskapet. De stod tätt intill varandra med pälsen omkring sig, tills taxin kom och de bägge klev in.



Nästa morgon var tjock av spindelväv som föll i sönder och gled ur hans grepp. På stapplande fötter reste han sig och gläntade på hennes persienner. Det var en kyrkogård där utanför. Hon sade att det såg så vackert ut på allhelgona, då alla lyktor tändes. Han kröp ned hos henne igen.

Hon spelade E-types Last man Standing på alldeles för hög volym. Hon berättade att hon hört av en väninna i Stockholm att E-type har jävligt stor kuk. Han svarade att oavsett kuken, brydde han sig inte särskilt om E-type eller den sortens musik.

Hon frågade om han mindes hennes namn. Han sade att det var någonting på A och det var helt rätt. Hon berättade att hon en gång vunnit en wet-t-shirt-tävling. Han lyfte snabbt på täcket och sade att han förstod varför.

Hon frågade honom om han verkligen var katolik och han svarade nej.

"Men", tillade han, för att inte verka som ett genomlögnaktigt kåtdjur, "så är jag uppväxt i en katolsk familj. Sen har jag gått min egen väg." Det verkade som om hon trodde på det och berättade i sin tur hur hon en gång stal en taxi utanför ett disco och körde ned till stranden, där den fastnade i sanden. Han tyckte det lät roligt, och när hon berättade om hur arg taxichauffören blivit, skrattade han ännu mer.



Häromdagen i affären, stod hon helt plötsligt en bit framför honom i kassan. Hon var klädd i pösiga mjukisbrallor och gympaskor utan strumpor. Hennes röv var bred och helt utan former, som en soffdyna. Han tänkte att hon aldrig hade vunnit någon tävling nu. Håret hängde i testar när hon rotade genom plånboken efter en kupong på billig välling. Han, kassörskan och de andra i kön väntade tålmodigt.

Så tittade hon över axeln helt snabbt, rakt på honom. Hennes ögon var fortfarande vackra, men det såg inte ut som om hon kände igen honom. Skönt det, tänkte han och gick hem med sin julmust och sitt tolvpack ägg.




Till top