Iron Man vs Football Factory

Film / Permalink / 0



"Allt är gjort av plåt mamma, Allt är gjort av plåt"




I min högst marginella kommentar kring 2008 års filmer häromdan, glömde jag -bland mycket annat- Hellboy 2 som lätt var bästa fantastikfilmen -08 om man inte räknar Apocalypto dit.

Senaste åren har det gjorts en massa filmatiseringar av mer eller mindre populära serier, alltifrån Briljanta tolkningar/verk som Spiderman-trilogin, Batman Begins och American Splendor till kräkmedel som Catwoman och Daredevil.

Iron Man är en sån där filur som jag inte har någon direkt barndomsrelation till. The Avengers dök upp titt som tätt i svenska marvelutgåvor men gjorde inte alls samma intryck som de plågade och isolerade mutanterna i X-men eller ens John Byrnes svenssonsåpa i Fantastiska Fyran.

Kanske är det en av anledningarna till att den själva rullen Iron Man är en stor gäspning. Inte urusel eller irriterande, antagligen en helt okej film att glo på med tomma ögon medan man pressar in popcorn eller alternativt snask i flabben.

Kanske är en annan anledning att Tony Starks playboyliv är helt fjärran från mitt och för tankarna till de glättiga (reklam)rap/soulvideorna på MTV & ZTV som verkar rulla dygnet runt.

Hela tre gånger har jag pausat några dar och glömt bort Iron Man, innan jag kommit på Visst Fan, jag skulle ju se klart den. När den väl var klar kändes trissen sittningar poänglös och skallen tom. Snabbt och rådigt smällde jag i Football Factory för att fylla hjärnan i högklassigt brittisk kvalité,
samtidigt som jag nynnade på Argy Bargys gamla brottarhit från LPn Songs from The Streets:


I Just Can´t Help It

All I Wanna Do Is Fight
And Saturday Afternoon´s
Gonna Be Alright




Till top