Our Movie Year

Serier / Permalink / 0



En serie om filmen som handlade om serien...





Ja alltså seriealbumet av Harvey Pekar om det året då hans livsverk American Splendor blev film. En film som jag senaste året har sett tre gånger, liksom skrivit inlägg om. En favorit helt enkelt.

Our Movie Year är däremot ingen jättehöjdare, även om det emellanåt glimrar till. Som när Harvey tar katten till veterinären, när han får bilkrångel, när det är strömavbrott och han ska ut och flyga... etc
Vardagsmoment som är oerhört underhållande. Allra mest gillar jag när han hälsar på Alan Moore, som verkar vara en intressant rebellisk snubbe helt i min smak. Förutom då att han gjort några briljanta serier en gång i tiden.

Harvey Pekar däremot, är mindre intressant än någonsin och Splendor känns lam och tjatig. Gång på gång ältar Harvey sin cancer, sin pension från jobbet och den depression som följde, liksom hans ständiga rädsla att inte kunna försörja sin familj och därför vill få in så mycket pengar som möjligt i samband med filmen American Splendor.

Det är allvarliga saker, men när man läser samma klagovisa för femte, sjätte gången tappar det minst sagt i effekt. I vissa av kapiteln ges intrycket att Pekar är på gång att bli rejält gaggig, något som kanske förklarar saken.




Crumb och Bukowski...



Illustratörerna är inte mycket att hänga i granen heller, frånsett från Crumb som bidrar med någon ynka sida. Han har verkligen inte tappat stinget och jag önskar det vore mer av honom i albumet. Jag tänker än en gång att jag vill se dokumentären om hans liv, liksom få tag på hans arbeten kring Bukowski.
Det verkar trevligt.






Relaterad Länk:

American Splendor




Jag Och Min Magnum

Serier / Permalink / 7

 

 

 


En annan soffliggande stackare...

 

 

 

Vad fan gör man när förkylningen gör att man inte får en blund, och skallen är för tjock för att läsa böcker… Jo man tittar på Seinfeld. Det finns mycket negativt att säga om den teveserien, men för bövelen -en karaktär som George Costanza förlåter det mesta.

 

 

 

Cat Claw av Bane Kerac..

 

 

Och så läser man om gamla travar med Magnum. Det är en sorts blaska som är djupt saknad, just för mixen av högt och lågt som fyller mig med känslor av nostalgi.

Tuttar, skräck och ultravåld. Ibland helt jävla ojämn, men i regel förlåten i nästa nummer igen. I Magnum fanns både europeiska serier, manga, liksom det bästa från den gigantiska amerikanska marknaden. I Magnum samsades lättklädda Cat Claw (som med tiden blev rena gladporren) med stenansiktet Judge Dredd.

 

 


Bra grejer...

 

 

 

Och Blondinen –som egentligen bara var en ursäkt för att visa upp bundna kvinnor i olika positioner med Hellblazer och tuffa Hombre. Och så Bogie Man, som handlar om en psykopat som tror att han är de gamla filmklassikernas Bogart. Eller är han faktiskt egentligen det? 

 

 

 

 

Humphrey..?

 

Om jag minns rätt så försvann bara Magnum, systertidningen Magnum Special och de andra från hyllorna en dag. Kanske var det i spåren från dåtidens finanskris.

Idag blir det i alla fall en sväng till bibblan för att hämta upp en samlingsvolym American Splendor. Och nalla av hostmedicinen.

 

 

 

 

I Väntan På...

Serier / Permalink / 2


...Northlanders!!!

Fuck Godot.
Som om man inte längtade nog till sommaren,
så kommer uppföljande samlingen bestående av Lindisfarne och
The Cross and The Hammer först i Juli månad.
Väntan är tung och dyster.
Kom till mig nu,
du fröjdefulla blomstertid.








Seriekonst...




Till top