stewe

Backa äganderätten

Kategori: Serier

Prenumerationserbjudande

Kategori: Serier

 
 
 
 
 
 

Skyttegravskriget

Kategori: Serier

 
 
 
 
 
Placebo Press följer upp Lovecraftutgåvan Från andra sidan med skräckskildringar från skyttegravens leriga helvete. En lika lyxig utgåva i hårdpärm, med omistligt bonusmaterial utöver serierna.
Det är svårt att återge exakt hur suggestivt berättad Skyttegravskriget är, man sjunker liksom allt längre ner i gyttjan och fasan ju längre in i berättelserna man kommer.  Som min vän Pål skrev; ”Alla bara dör hela tiden. Bara sådär. Liv där man river ut slutkapitlen.”
 
 
 
 
 
Jacques Tardi är främst känd för serierna om Adele, men har i sin digra produktion ett antal skildringar om första världskriget. Att döma av vad Tardi själv skriver om ”det stora kriget” i bokens bonusmaterial, gränsar det till en form av besatthet. Där bjuds man även på bakgrunden till hur seriernas detaljrikedom vuxit fram, berättelsen om hur farfaderns upplevelser vid fronten stod i skarp kontrast till de ungdomsböcker Tardi slukade under uppväxten; verklighetens meningslösa massaker ställd mot uppdiktat hjältemod och propagandistisk patriotism.  Han återfann senare liknande svartsynta sanningar i böcker av Gabriel Chevalier och Resa till nattens ände av Céline.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Från andra sidan

Kategori: Serier

 
 
 
 

 

Placebo Press ligger bakom den här sköna volymen i läcker hårdpärm; ett stycke kosmisk skräck i svart och vitt som tvingade till sträckläsning.  
Erik Krieks adaptioner av novellerna pendlar mellan högsta klass i till exempel Skuggan över Innsmouth, till ganska allmän tolkning i Dagon. Jag gillade också det välskrivna förordet av Gerard Soeteman, men ännu mer Milan Hulsings avslutande text om Lovecrafts liv och verk.
Finns att köpa bland annat Här

 

 

 

 

A world of rain and darkness

Kategori: Serier

 
 
Min favorit från The Nightmare Factory 2; Gas Station Carnivals
Innehåller fyra illustrerade noveller av Thomas Ligotti
 
 
 
 

Mardrömsfabriken

Kategori: Serier

 
 
 
 
 

En serieadaption av fyra noveller signerade Thomas Ligotti. Jag är egentligen inte särskilt förtjust i adaptioner. Det är som med coverlåtar; inte sällan onödigt och oftast helt menlöst.  
Men Stuart Moore och Joe Harris, manushjärnorna bakom Nightmare Factory, har tagit sig an berättelserna med föredömlig respektlöshet, samtidigt som de är trogna förlagorna. Colleen Doran, Ben Templesmith, Ted Mceever  och Michael Gaydos bildsätter varsin mardröm, och det känns verkligen som att varje tecknare valts med omsorg utifrån novell och vad berättelsen vill förmedla.

 

 


Det här är inga bloddrypande sidor. Det handlar mer om vansinne än om våld, mer om mörk surrealism än monstruösa väsen. Det är drömsk melankoli och bitterljuv undergång. Till varje kapitel skriver också Thomas Ligotti en introduktion, inte så mycket om själva innehållet utan mer om tankar kring själva berättelsen. Vilket i sig är högkvalitativ bonusläsning.
Själv är jag väldigt förtjust och volym 2 är redan beställd.

 

 

 

 

 

 

 

The Icelandic Trilogy

Kategori: Serier

 
 

Om föregångaren var svag, så är den sjunde och avslutande delen av Northlanders urstark. En brutal ättesaga där vi följer hur familjen Hauksson startar ett nytt liv på Island, hur en blodsfejd tar sin början, och hur kommande generationer förvaltar sin position i det isländska samhället och kämpar för att behålla den.

 

 

Från den grymme Ulf som mördar sin mor och fängslar sin far, till den kompromisslösa Brida som blir den första kvinnan som leder Haukssons, till den skriftlärde Godar och hans krigslystna son Oskar, går samma tema igen. Vad som förändras och vad som består. Om släktens bevarande av makt och traditioner. Om drömmen att bygga något bestående på en karg och ogästvänlig plats. Att stå oavhängiga såväl Norges kungar som fria från kristet inflytande.
Ett episkt och blodigt farväl i såväl ord som bild av Brian Wood, Paul Azaceta, Declan Shalvey och Danuel Zezeu.

 

 

 
 
 
 
 
 

 


 

Thor's Daughter and other stories

Kategori: Serier

 
 
 

Den sjätte volymen av Northlanders inleds med tre kapitel om Vikingars belägring av Paris. Även om Brian Woods hårdkokta manus i vanlig ordning är underhållande så är det något av en dussinserie i sammanhanget. Jag får upprepade gånger känslan av att ha läst exakt samma berättelse någon annanstans, och det är ju ingen höjdarkänsla.

 

 


Desto vassare är däremot The Hunt, om hur en jägare följer sitt byte allt längre in i vildmarken. På sina få sidor lyckas berättelsen förmedla både bister vinterkyla liksom de hårda villkor som präglade det forna norden.
Titelberättelsen Thor's Daughter däremot, känns som upptakten till en riktigt bra serie om en blivande sköldmö som mot låga odds tar över hemmet efter sin far. Men serien avslutas snopet precis när det känns som att den börjar på allvar. Kort sagt, ojämn, men bitvis riktigt läsvärd.

 

 

 

 

 

 

De sista ljuva åren

Kategori: Serier

 
 

Om Vila i frid och specialarna Av Vargablod och En seriemördares bekännelser var ett kärt återseende av Dylan Dog, så är senaste given De sista ljuva åren det definitiva beskedet att mardrömsdetektiven verkligen är tillbaka i bästa form. En vemodig skönhet i svart och vitt med manus av Giovanni Di Gregorio och illustration av Nicola mari.
Dylan Dog ges ut av Ades Media, själv köpte jag mitt ex Här

 
 
 
 
 
 
 
 

Seriellt

Kategori: Serier

 
 
 
 
 

Mycket Hellboy har det blivit senaste månaden, The third wish blev en av de största favoriterna, en hyllning till HC Andersen och gamla sjöfararlegender. I de senast inköpta volymerna har Duncan Fegredo tagit över tecknandet vilket gett berättelserna ny skjuts. Ombyte förnöjer.
För att inte tala om de fantastiska gästspelen av Richard Corben, hittills i Makoma och The Crooked man.

 

 

 

”Serier är arbetarbarnens inkörsport till den sköna konsten. Kanske är det därför som mediet av tradition setts som att det tillhör den ”fulare” kulturen. Som liten konsumerade jag arbetarkultur i drivor. Mina favoriter var de av mina föräldrar bannade blaskor som fanns uppe i papperskassarna på farmor och farfars vind: skräckserierna.”

Lars Krantz blev med Dödvatten en omedelbar favorit. Senaste Bild och Bubbla innehåller inte bara en skräckspecial plus ett gratis Dylan Dog-album för oss prenumeranter, utan bjuder på en jävligt bra intervju med Krantz liksom ett galleri av hans teckningskonst. Rekommenderas varmt.

 

 

 

“The trick for me is to cut down on my words and trust Emma to convey what the characters are thinking with pictures instead of prose. It feels a bit like I've chopped off one of my arms and in return got a nice and shiny cyborg limb. It might feel a bit awkward at the start, but oh so shiny!

Malin Rydén är inte bara en av landets absolut bästa skräckförfattare, hon är också aktuell i seriesammanhang. Följ Länken här så hittar du inte bara en intervju med Rydén och tecknaren Vieceli, utan också möjlighet att länka dig vidare till Breaks.

 

 

 

"How do you react to rejections?
I react with an archaic smile. I´m used to it. Hell, I was born rejected. The first 20 years of my active and ambitious drawing career has been an uphill mountain walk with anchors chained to my feet. The last four or five years the rocks have finally begun moving."

Även Janne Karlsson, den provinsiella knullångestens okrönte konung, har gått och blivit med Intervju Utöver det är han brinnande aktuell med Frälsarens Predikobok nummer 3 som man enklast beställer via Svensk Apache


 

 

 

 

Giuda Ballerino!

Kategori: Serier

 
 
 
 
 

Anders Eriksson heter mannen som nu sett till att Dylan Dog återuppstår på svenska. Det första albumet har den fina titeln Vila I Frid och kommer att distribueras genom Apart Förlag
För de som är snabba på knappen medföljer även en gratis bonusserie kallad En seriemördares bekännelser. Dylan Dog har också förärats en egen Facebooksida där man kan följa utgivningen.  

 

 

 

 

 

 
 
 
 

Drömmare och Kungar

Kategori: Serier

 
 
Serieroman av James Vance och Dan Burr, i original Kings in Disguise och utgiven på svenska av Epix förlag. Egentligen en slags uppföljare till en teaterpjäs av Vance. Tolvårige Freddie Bloch lever med sin arbetslöse, alkoholiserade far och sin storebror i en småstad i Kalifornien. Modern är död, och familjen har tappat kontakten med den judiska församlingen och Freddie grubblar över huruvida hans bar mitzvah kommer att firas eller inte. Under tiden driver han mellan skola och kompisar, pantar tomglas för att ha råd med äventyrsfilmerna på biografen.
Året är 1932 och depressionen ett faktum. Så sticker fadern, kanske till Detroit där det ryktas finns jobb på mr Fords bilfabriker. Efter att ha försökt hjälpa sin storebror att få ekonomin att gå runt beslutar sig Freddie för att följa "det stora äventyrets lockrop". Han hoppar på ett godståg norrut för att leta efter pappan.
Luffaren Paradis-Oskar Sam fattar motvilligt tycke för den naive pojken, och lär Freddie det hårda luffarlivets spelregler och hur man klarar svälten, mänskliga rovdjur och järnvägens brutala väktare.
 
 
För några år sen läste jag en recension av boken Vredens Druvor på en hemsida åt det kommunistiska hållet, där recensenten betonade att Steinbeck knappast var en av "de rättrogna"men att romanen för all del kunde läsas som omväxling till marxist-leninistisk facklitteratur. Jag får en känsla av att Drömmare och Kungar hade varit mer i recensenten smak. Inte för att det saknas nyanser och att serieromanen knappast är renodlad propaganda, men bakom de sympatiska dragen finns en tydlig politisk agenda.
Som när luggslitna och tårögda arbetare hand i hand går kravallpoliser till mötes sjungande internationalen. Eller när Freddie tillsammans med sin kompis Sam och den legendariske tågrånaren Jesse James(!) hamnar mitt i en kommunistisk terrorcell - alternativt ett tungt beväpnat vänsterkollektiv, där visslande män i kepsar och leende kvinnor i snickarbyxor gemensamt spikar plank och bygger bevattningsrännor.
På senare tid har jag läst om Dropsie Avenue samt The Redneck Manifesto liksom sett Winters Bone igen. Med andra ord skildringar av amerikansk underklass och fattigdom, fulla av såväl vrede som sorg och humor. Kanske hjälper det till att avfärda Drömmare och Kungar som en seg berättelse med inslag av rödtonad teaterperuk.
 
 
 
 
 
 

Anfall är bästa försvar

Kategori: Serier

 
 
 

 

Som i en modern skeppsbrottsberättelse inleds The Walking Dead volym 5 med en hoppgivande helikopter på himmelen. När helikoptern går ned för nödlandning lämnar Rick, Michonne och Glenn fängelsets trygghet för en räddningsaktion. Snart är det istället de som hade behövts räddning då de hamnar i klorna på Guvernören: en sadistiskt lagd tyrann som genom grymma arenaspel och en privatarmé av råskinn styr en småstad i närheten. Samtidigt ökar spänningen mellan de som är kvar i fängelset, de försöker på olika vis rusta sig för en framtid som är minst sagt osäker.

 

 

 


Jag gillar Anfall är bästa försvar mycket mer än föregångaren, och det är både bytet av miljö och Guvernören som lyfter stämningen. Hade jag haft fortsättningen tillgänglig hade jag genast läst vidare, vilket ofta är bästa betyget när det gäller spänningsserier eller skräck.
Samtidigt har jag svårt att fatta riktigt tycke för karaktärerna, och till skillnad från Johanna Koljonen som skrivit förordet tycker jag att persongalleriet är endimensionellt och ser inte riktigt de psykologiska djup hon ser.

 

 

 


Däremot kan jag tycka det är märkligt med vuxna tjejer som sover jämte sin pappa när pojkvännen går iväg på uppdrag. Eller varför Carol som i förra albumet dumpade sin pojkvän för att han var otrogen plötsligt föreslår Lori att de tillsammans med Rick ska starta trekantsfamilj med barn, och därtill står helt oförstående när Lori är kallsinnig till idén. Kanske har det att göra med att jag inte varit med från början i storyn.

 

 

 

 

 

 

Köttets Lustar

Kategori: Serier

 
 


 Volym 4: Köttets Lustar är min allra första kontakt med The Walking Dead, jag har varken läst tidigare album eller ens sett teveserien. Det är dock inte svårt att glida in i detta fjärde album på svenska som är minst sagt typiskt den traditionella zombiestoryn; omringade av levande döda försöker en isolerad grupp människor leva vidare, denna gång i ett fängelse.

Friktion och konflikt lurar under ytan och eldas på av det trängda läget och instängda miljön. Den moraliska vågskålen svajar mellan att göra nödvändiga offer för att överleva och rena avrättningar, där de inblandade på längre sikt riskerar att försaka sin mänsklighet. 

 

 

Trots snygg zombieslakt i svartvitt är jag inte riktigt övertygad, men samtidigt sugen på att läsa vidare. Förordet av Michel Wenzer drar paralleller mellan Köttets Lustar och amerikanska gated communites liksom europeisk flyktingpolitik. Behovet av de andra, av verkliga eller imaginära fiender till kollektivets väl, som genomsyrar mycket av mänskligt tänkande.

Det är insiktsfullt och välskrivet, samtidigt som jag till viss del är förvånad över att ett väldigt konventionellt stycke serie kan engagera såpass. TWD innehåller ett persongalleri som omedelbart känns bekant, där tex lurken som heter Otis pratar på bred dialekt och är en rashatande bibelsmekare. Jag ser en variant av samma scenario som jag sett och läst så många gånger förr i odöda sammanhang. 

 

Trots invändningarna hoppas jag Aparts satsning på att ge ut The Walking Dead i såväl albumformat som egen tidning faller väl ut, allt som kan bidra till en levande och mångfacetterad seriekultur på svenska är välkommet. Jag passar också på att pusha för releasefesten för volym 7.

 

 

 

 

They're in town with a few days to kill

Kategori: Serier

 
 
 
 
 
 

För oss som inte var på plats finns kärnfull sammanfattning

att läsa på Skuggornas bibliotek

 
 
 
 
 
 

Miller Time

Kategori: Serier

 
 
 
 

Ett väldigt långt men fängslande Lästips


Miller var med Daredevil, Ronin och inte minst The dark knight returns och Year one en massiv ikon och inspiration under största delen av min uppväxt. Vad som sen hände med Miller vet jag inte faktiskt, hans serier blev verkligen skräp. Och som inlägget påpekar så gick Miller från den träffande kritik av ryggradslösa liberaler men också av imperialistisk Reaganpopulism som fanns i tex. TDKR till att bli en slags parodi på rabiat propagandamakare, eller som en av de många och långa kommentarerna påpekar;  ”There's just no excuse for Miller. He's an insult even to great right-wing artists.” 

 

 

 

 

 

Nyordslista

Kategori: Serier

 

 

Ja vi har fått några färska bidrag till språket, denna gång tre Nyord som följt i spåren av Tintindebatten:

 

White Rage: Används när man efter en lyckad mobbningskampanj mot Stina Wirsén förutsätter att Tintin slutligen är mogen att offra till censurens kreatur, men går på en rejäl nit.  På så sätt flyttas fokus från historieförnekelse och förbud till alla afrikaättade medborgares självutnämnda språkrör och dennes behov av medialt rampljus.

 

Haddocks Paradox:  Att twittra om rasism och förtryck i serier från sin mobiltelefon innehållande Coltan/Tantalum

 

Kolonial Kompensation; Att som nation härbärgera en kollektiv skuld att sona, inte utifrån faktiskt historiska illgärningar utan beroende på om majoritetsbefolkningen delar hudfärg med det förgångnas förövare. Exempel; ”Jag piskar ofta mina ungars bleka ryggar för att kolonialkompensera att en annan vit snubbe piskade färgade barn 1892.”

 

 

 

For the Man Who Has Everything

Kategori: Serier

 

 

Påbörjade The DC universe stories of Alan Moore. Korta berättelser ur flertalet olika publikationer. Nu har jag varit bortskämd med välskrivna serier på senaste tiden, men man kan tänka sig hur omvälvande Moore faktiskt var på den tiden. Det räcker med första berättelsen om Stålis, för att förstå att en sådan berättelse måste ha chockat läsarkretsen som slog upp blaskan för att konsumera lite lättsmält veckoäventyr med den gamle träbocken från krypton.

På bara någon sida slår Moore fast storyn; Batman och Robin samt Wonder Woman är ute vid Stålmannens fästning för att överraska honom på födelsedan. De blir desto mer överraskade då de finner Stålis i klorna på en symbiotisk rymdväxt som inte bara slingrat sig runt bålen på hjälten utan har försatt honom i ett transliknande tillstånd.

Parallellt med trions kamp mot fienden som ligger bakom rymdväxten och försöka väcka Stålmannen rullas den bedrägliga chimär upp såsom Stålis upplever den i växtens grepp; han är tillbaka på Krypton som vanlig dödlig. Han är lyckligt gift familjefar som älskar sitt jobb. Dock är inte allt frid och fröjd på Krypton, politiska falanger strider på gatorna. Våldet gör kvarteren otrygga och Stålis egen pappa är en bitter och arg gubbe, som en gång i tiden varnade för en stundande undergång som aldrig kom.

Fantasin fängslar stålis, men inte ens där är allt solskimrande bekymmerslöst. Det skänker ett stort vemod till berättelsen, som i övrigt är en ganska ordinär actionberättelse. Berättelsen lever vidare i tankarna medan hjältarna går och dricker kaffe och pratar om att städa upp i väntan på nästa äventyr. Ingenting lämnas helt fyrkantigt eller okomplicerat i Moores värld, trots superhjältevärldens oftast endimensionella upplägg.  

 

 

 

 

Northlanders 5: Metal

Kategori: Serier









Troubling times, these christians on our doormats. Because where there´s christians there´s deception and corruption, and soon after that poverty. I´m not yet twenty years, but I can remember when we worked the land for what we needed - nothing more- and were happy with our lot in life.


Brian Woods blytunga nedslag i blodbestänkt Vikingatid inte bara fortsätter utan fortsätter håller högsta klass.
Albumet inleds med The sea road som är en grym saga om ett drakskepp på irrfärd mot galenskap och okända kuster. Effektivt och blodigt.
De avslutande två delarna The girl in the ice är dock inga actionpackade äventyr, utan är stillsam, vemodig liten berättelse om en isländsk åldring som hittar en död flicka i begravd under isen i sin fiskesjö. Den är också illustrerad av den i mitt tycke bästa tecknare i volymen - Becky Cloonan.






Now these priests waste no breath in telling us all the ways in wich we´re lacking. I see the self-doubt cloud my neighbours eyes. It makes me sick to my stomach. Do we forget our own Gods so quickly? For a handful of silver, a bit of hollow praise and the promise of salvation we barely understand?
I would rather die.

Däremellan bjuds på volymens titelberättelse, en mörk skildring i fem delar som handlar om en sorts hednisk terrorist som med facklor och bredsvärd gör sitt bästa för att tillfoga det nykristna norden och Vite Krists lakejer så mycket skada det bara går. Berättelsen behandlar välbekanta spörsmål såsom kompromisslös hämdlystnad kontra att gå vidare och göra något mer av livet än att dränka det i vedergällning och våld. Det är slitstarka ämnen och så länge det görs lika excellent som i Northlanders är det mer än välkommet.






Something Whiskered This Way Comes

Kategori: Serier





Beasts of Burden - Animal Ritesär handlar alltså om en grupp hundar och en katt som börjar lösa paranormala mysterier och bekämpa ondskan, som av dunkel anledning koncentrerar sitt mörker till de förr så idylliska suburbskvarteren. Sockersöt fabelkonst mixad med blodig skräck är en måhända udda men utsökt anrättning.




Jill Thompsons teckningar är verkligen fantastiska, känns sagoboksaktiga och tidlösa i sitt utförande samtidigt som de inte är stela - även i helbildsformatet finns där en rörelse i bilderna. Och persongalleriet, humorn och spänningen sitter så färdig redan från första sida, det var bara att låta sig svepas bort, det gjorde åtminstone jag.
Rekommenderas verkligen!





Läs mer om serien hos Bokstävlarna