stewe

 

 

Lite väl försenat så kommer här alltså en lista som innehåller 2017 års….

…Apokalyps
Benhårda The Death of Grass
Tätt följd av De drömmande städerna

 

...Bidrag
Väldigt marginellt bidrog jag med korrektur till KG Johanssons pocketsläpp av Svarthunden
Jag fick också äran att medverka i Cadials episka serieroman Roba 3
Ett projekt blev också till, med ett Utdrag underskönt illustrerat av Emma-Johanna Henriksson. Fortsättning följer...

.

Daredevil säsong 2. South Park säsong 21. Mindhunters första säsong.
Det mest engagerande sträcktittandet: 11/22/63
Kingberättelse om en tidsresenär som vill förhindra Kennedymordet. Det bör tilläggas att jag inte läst boken.

 

 

…Novellsamlingar

Isbergen
Ensamvärk
The Spectral Link

 

 

…Hobbyverksamhet
Gravt uttråkad på kurs så började jag tråckla ihop memer. Att det mest känsliga att skämta om visade sig vara… idrott och skatt(?!) var inte direkt vad jag hade tippat på i förväg. 

Färre nyköpta skivor än någonsin. Massa gammal skåpmat, bland annat Metallica och Johnny Cash, samt The Cure och annan gråtrunkspop/depprock från förr.
Topptre av det lilla jag hört blir:
Sabotage- Den nya värdegrunden
Rogga Johansson - Garpedans
The Haunted – Strength in numbers

 

…Bokinfall
  Ormar & Piercing av Hitomi Kanehara.

 

Smakfull sci-fi: Midnight Special
Suverän skräck: It Follows
Helskön häxkonst: The Witch
Bedårande blodbad: Blade of the immortal
Träffsäkra thrillers: Would you rather & The Gift

 

 

Jag började slutligen lyssna på podradio. Ingången var att lyssna på Jack Donovan prata om Conan, något som i sin tur ledde till poddar med fokus på styrketräning/själförsvar, prepping och vapen. Senare upptäckte jag favoriter som Dekonstruktiv Kritik och Radio Bubbla.
Allra bäst var Markus och Malcolm, vars analyser och betraktelser verkligen fängslade.
Hör senaste avsnittet om den omskrivna gruppvåldtäkten i Fittja HÄR

 

 

…Jack Ketchum
Semi-lyckade thrillern The Lost

 

 

…mest lästa serieinlägg

Harrow County

Caliban

The Pro

 

 ...Populäraste

Mest lästa på bloggen:
Kamplystnad i kyskhetsbälte

Mest lästa slaggprodukter:
Kadaverdisciplin
Dårarnas Dal
Oktoberbarn

 

 

…Filmbesvikelse

Jag såg alla X-rullar i en enda lång (och ibland osammanhängande) rad innan jag som final såg Logan.
Jackmans avsked till klorna har sina stunder, men på hela taget är det ett annat universum än föregångarna. Skrevs egentligen manuset för Wolverine eller om en åldrande krigare/agent i allmänhet? En dystopi och en dödskavalkad där mest namnen känns igen.

 

 

…Jubilar

Jag själv med förti jordsnurr: Bulgarienbiljett, Guns n Roses-biljett, drösvis med böcker, långlagrade drycker och smäckra T-tröjor ramlade in från utrikes såväl som inrikes. Skakad och rörd kan jag inte tacka familj och vänner nog för den storslagna uppvaktningen, ni är bäst!

 

 

Det blev ett tema under året att grotta ner sig i fall av oskyldigt dömda och rättshaverier där vi bl.a. såg: Amanda Knox, Fallet Kevin, Fallet Ulf, Styckmordet – berättelsen om en rättskandal, Thomas Quick – så skapas en seriemördare, Kvinnan bakom Thomas Quick och sist men inte minst Mannen mordet mysteriet som handlar om Palmemordet. Amanda Knox är en Netflix-dokumentär, resten av dokumentärerna finns på Youtube.

 

…Omläsning
Lovecraft-biografin
Emot världen, Emot Livet

 

Trots att jag tyckte att dokumentären Palme var riktigt usel, så gav jag Maud Nycander en ny chans med Citizen Schein. Förutom att titeln är en misslyckad ordlek så är Nycander lite väl sugen på att förvränga det förgångna, vilket var huvudproblemet även med Palme-dokumentären.
Redan i inledningsscenerna av Citizen Schein så fastslås det att Sverige var rejält antisemitiskt när lille Harry Schein flyttade hit, det illustreras av fotografiet ovan. Kruxet är att det där skyltfönstret tillhörde Einar Åberg – samme antisemit som på egen hand var grunden till att Sverige införde Hets Mot Folkgrupp-lagen som även kallades just ”Lex Åberg”. Hans skyltfönster var en av många hetsande utfall som Åberg dömdes till böter för och absolut inget tolererades i dåtidens Sverige. Än mindre var det representativ för gatubilden vilket man kan tro när man ser dokumentären. Det här inga svåråtkomliga fakta som enbart finns tillgängligt för de allmänbildade som läst Helene Lööws böcker, sanningen om Åberg och hans skyltfönster hittas lätt på bland annat Wikipedia.

 

 

…Nykomling i bokhyllan
Richard Laymon med

Island

Night in Lonesome October

The Woods are Dark

 

 

 

...Fjolårets spaning

Jag plitade ner en lång och spretig sågning av boken Against Democracy som handlar om den för oss svenskar väldigt välbekanta åsikten att en förutsättning för demokratins triumf är att kraftigt begränsa folkstyret. För att försvara liberala och demokratiska värderingar bör valen regleras så bara de medborgare som bevisat att de är insatta och kunniga ha rösträtt.
I slutklämmen skrev jag: ”Jag tror vi kommer att få höra mycket mer av liknande resonemang framöver och kanske kommer vi också att få se den här sortens styrelseskick i praktiken inom kort. Inte exakt i den form som Brennan drömmer om, det är alltför utopiskt och långtgående, men någon slags halvdan variant. I sådana fall satsar jag en slant på att det blir Frankrike som först ut får agera försökskanin, åtminstone för Europas del.”
En tanke som fick illustreras med ett foto av Emmanuel Macron. Samme Macron började lämpligt nog år 2018 med att föreslå ett förbud mot vad han kallar Falska Nyheter, med orden: ”Om vi vill försvara liberala demokratier så måste vi vara starka och ha tydliga regler.” 

 

…Punkförfattare

Ann Sterzinger med sin nästan plågsamma depressionssatir NVSQVAM

 

Något som kanske hänger ihop med Nycanders dokumentär; att avslöja osanna eller kraftigt överdrivna offer/hjälte-berättelser. Jag är säker på att de kommer att sättas under lupp under året. Dels är det valrörelse, dels borde motreaktion dyka upp mot mediala skampålar där någon är skyldig till motsatsen bevisats.
I dagarna har jag bidragit med återkoppling till en väns skrivprojekt som handlar om utsatthet och att vara brottsoffer. Min vän berättar om oron över att bli fast i offerrollen, att inte längre bli sedd som annat än någon som utsatts för brott. Det tror jag det finns många som kan känna igen sig i. Samtidigt fylls etern av folk som verkligen vill odla sin offerroll, odla en romantisk underdogposition, som trots att de är på olika sätt uppburna och omhuldade vill förmedla en image av att vara den som vågar gå mot strömmen.
Det kan handla om någon talanglös figur som du knappt hört talas om men som ändå bombarderas med Näthat™ i det fördolda men med otrolig styrka härdar ut mellan utmärkelserna och hyllningskörerna. Det kan också handla om t.ex riksdagspolitiker som möter tågpersonal som gör honnör(!) i tacksamhet, eller regeringsmän som alldeles innan debatten fått bekräftelse på hur bra den egna politiken är av en taxichaffis. Lämpligt nog på väg till tevestudion.
Alla sådana exempel är självklart inte lögn, men bara för något rent teoretiskt är möjligt så är det inte detsamma som att det är troligt. Låter en berättelse uppdiktad av just en sådan person som helt eller delvis har sin födkrok utifrån en offer- eller hjältestatus, om berättelsen gynnar den egna karriären eller ideologin, så bli inte förvånad om berättelsen visar sig vara just uppdiktad.("Lex Guillou")
Till detta kan man koppla en alltmer intensiv rysskräckspropaganda, att kalla kritik för fejknyheter och leva i en egen version av verkligheten och kalla det ”sin upplevelse”. Den förlorade kontrollen över informationen och dagsagendan. Där kommer just de här näthatskampanjerna att spela en roll som förevändning att ytterligare övervaka, begränsa och styra samtalet och det fria ordet. Är det de stora drakarnas sista dans vi ser, eller början till en ny totalitarism?