stewe

Innan själva början fanns ingenting – ingen jord, ingen himmel, inga stjärnor, ingen sky: bara den dimhöljda världen, utan skepnad eller form, och eldvärlden som ständigt brann.


Jag var bara barnet när jag introducerades till den nordiska mytologin. Först genom Gudar och Hjältar i nordisk mytologi av Brian Branston, som inom bara några följdes av Marvels superhältevariant The Mighty Thor(det lilla som nådde Sverige vill säga) och Peter Madsens Valhall. Den nordiska mytologins symbolik och sagoskatt har följt mig sedan dess. Torshammare har jag burit om min hals sedan tidiga tonår och runor har ristats i skinnet. Jag har varit medlem i asatrosamfund och även besökt autentiska vikingabyar. Väsentliga verk som Eddan och Njals Saga trängs på bokhylleplanen med läsvärda fördjupningar som Vikingar i Krig och What is a rune? för att nämna några.


”Vem som än orsakade den här katastrofen skulle jag vilja se dräpt innan jag ger mig av”, sa Freja. ”Det tycker jag bara är rättvist. Om jag måste bege mig till frostjättarnas land, om månen och solen ska plockas ner från himlen och världen försänkas i ett evigt mörker, då borde livet vara förverkat för den av oss som försatt oss i detta.”
”Å”, sa Loke. ”Men skulden är så svår att fördela. Vem kan minnas exakt vem som föreslog vad? Efter vad jag kan minnas är alla gudar lika medskyldiga till detta misstag. Vi föreslog det alla, vi gick alla med på det.”
”Du föreslog det”, sa Freja. ”Du övertalade de här idioterna om det. Och jag tänker se dig död innan jag lämnar Asgård.”


Det är inte något som uppslukar min vardag och jag är knappast så kunnig och insatt som jag hade önskat, men den nordiska mytologin och vikingatiden finns alltjämt där i grunden och är något jag återvänder till, gång på gång.
Jag har fört vidare asarnas öden och äventyr till mina barn genom sagoberättande fritt ur minnet och högläsning ur Peter Madsens serier. Det är med andra ord en hyfsat luttrad duo som under senaste månaden hört mig läsa ur Neil Gaimans Nordiska Myter.


Undrar du var poesin kommer ifrån? Varifrån vi får sångerna vi sjunger och sagorna vi berättar? Har du någonsin undrat hur det kommer sig att vissa människor kan drömma storslagna, kloka och vackra drömmar och ge de drömmarna vidare till världen i form av poesi, som kan sjungas och reciteras så länge solen och månen går sin ban över himlen? Har du någonsin undrat varför vissa människor kan skapa vackra sånger och dikter och sagor, medan andra av oss inte kan det?
Det är en lång historia och den har inget gott att säga om någon: den rymmer mord och argan list, lögner och dåraktighet, förföljelse och jakt. Hör här.

Fenrisulven, Svadilfare, Angerboda, Ratatosk och Bölverk, vi var bekanta med det mesta av innehållet och persongalleriet sedan tidigare- från både det ena och andra hållet. Vi enas ändå alla tre om att det här är en väldigt bra bok. Gaimans berättarglädje och kärlek till originaltexterna överskuggar bristerna, även om vi tycker att det borde varit mörkare på sina ställen. Eller ”mer skräckigare, oftare” som dottern sa. En utmärkt introduktion till den nordiska mytologin som kommer att fascinera och fängsla en helt ny generation läsare. Men också att rekommendera för den som är inbiten sedan länge.


Han såg länge på flickan: på ansiktets högra sida var kinden skär och vit, ögat hade samma gröna färg som Lokes, läpparna var fylliga och blodröda; på vänstra sidan var huden fläckig och fårad, svullen och full av likfläckar, hennes blinda öga var förruttnat och blekt, munnen utan läppar var rynkig och stramade över de bruna tänderna.
”Vad kallas du, flicka?” frågade Allfadern.
”Jag kallas Hel”, sa hon, ”om det behagar dig, Allfader”.